I tisdags träffades de nordiska jämställdhetsministrarna för sitt årliga möte i det nordiska ministerrådet för jämställdhet i Reykjavík. De tog bland annat beslutet att tillföra medel till en forskningssatsning om sexuella trakasserier på arbetsplatser – ett viktigt och nödvändigt beslut.
De nordiska jämställdhetsministrarna klubbade också igenom ett nytt initiativ för att kartlägga och säkerställa hbtq-personers rättigheter i norden. Det är viktigt att hbtq-personers rättigheter lyfts i en nordisk kontext och en ny kartläggning som nu är beställd fyller en viktig funktion i arbetet för hbtq-personers rättigheter. Att utrymme och budget tas från den redan ansträngda pott som ska gå till att främja jämställdhet, är däremot inte acceptabelt.
Hela norden står och stampar i stora jämställdhetspolitiska utmaningar med mäns våld mot kvinnor, stora grupper pensionerade kvinnor som lever under existensminimum, utrikes födda kvinnor som helt hamnat utanför arbetsmarknaden, unga tjejers skenande psykiska ohälsa, höga sjukskrivningstal bland kvinnor på grund av stressrelaterade sjukdomar och en förlossningsvård i kris, för att nämna några.
Som så ofta förr, ställs rättighetsperspektiven mot varandra och tvingas dela på redan knappa resurser. De resurser som är avsatta för det nordiska jämställdhetsarbetet behövs för just jämställdhetsarbete. Till satsningar för hbtq-personers rättigheter behövs nya resurser!
Att de nordiska länder samarbetat kring jämställdhet i 40 år är bra, men är vi klara? Inte i närheten. Vi ser istället att kvinnors rättigheter undermineras, vi ser jämställdheten gå bakåt och vi ser hur misogyna och konservativa krafter tar större plats. I detta hårdnande klimat för jämställdhet och kvinnors rättigheter behövs det nordiska samarbetet kring jämställdhet mer än någonsin!