Det är arbetslivet som måste förändras, inte kvinnorna. Sveriges Kvinnoorganisationer vill genom lagstiftningen se en generell arbetstidsförkortning i Sverige. Det skulle gynna jämställdheten i samhället och kvinnors liv och hälsa.
Det är över femtio år sedan dagens arbetstidsnorm infördes, i en tid då normen om att endast en i familjen skulle arbeta fortfarande var stark. Systemet byggdes alltså upp kring en manlig norm.
Numera förväntas både kvinnor och män lönearbeta. Detta är resultatet av kvinnorörelsens långa kamp för kvinnors rätt till arbete och ekonomisk självständighet. Grupper av kvinnor i Sverige står fortfarande utanför arbetskraften i hög grad, i synnerhet kortutbildade utomeuropeiskt födda kvinnor, och för dessa grupper fortsätter kampen för betalt arbete.
Till följd av kvinnors inträde på den betalda arbetsmarknaden samt teknisk och organisatorisk utveckling har produktiviteten i samhället blivit tjugo gånger högre på hundra år. Den tekniska utvecklingen har också minskat tiden för det obetalda arbetet, men inte i den takt som kvinnor ökat sitt betalda arbete. En stor del av det obetalda arbetet utgörs dessutom av sådant som inte kan effektiviseras eller ersättas med teknik, såsom omsorg om barn och andra närstående. Vi kanske gärna överlåter tvätten till en maskin, men inte tiden med våra barn.
Kvinnors ökade betalda arbete har inte heller mötts av motsvarande ökning av mäns obetalda arbete. Kvinnor utför därför fortfarande merparten av det obetalda arbetet. Detta kan du läsa mer om i SCB:s skrift På tal om kvinnor och män.
Kvinnors stressrelaterade sjukskrivningar har ökat dramatiskt över tid. Idag löper kvinnor nästan dubbelt så stor risk att bli sjukskrivna till följd av stress, och en väsentlig anledning till detta är deras dubbla ansvar för betalt och obetalt arbete.
En annan anledning till att kvinnor är sjukskrivna i högre utsträckning är att arbetsplatser där kvinnor jobbar har sämre arbetsvillkor. Idag är de två vanligaste jobben att bli sjukskriven från de starkt kvinnodominerade yrkena undersköterska och förskollärare. Arbetsvillkoren i välfärden måste bli bättre, och en generell arbetstidsförkortning löser inte det grundläggande problemet att kvinnors arbete undervärderas. Men det skulle bidra till en utjämning av villkoren mellan kvinno- och mansdominerade sektorer på arbetsmarknaden samt öppna upp för en mer jämställd fördelning av obetalt arbete.
På 1930-talet förutspådde ekonomerna att vi i vår tid endast skulle jobba någon timme om dagen – men istället arbetar allt fler på kvällar och helger för att få ihop ”livspusslet”. Ekvationen med både betalt och obetalt heltidsarbete går inte ihop. Samtidigt har en förskjutning skett i hur vi ser på arbete: från medel till ett självändamål.
Vårt ekonomiska system är ett verktyg för att skapa goda och rika liv. Att ha ett arbete är viktigt för att känna meningsfullhet och samhällsgemenskap, men detta uppnås med endast några få timmars arbete i veckan. Kvinnors deltidsarbete och höga sjukskrivningstal signalerar med all tydlighet att arbetslivet inte är anpassat efter kvinnors livsvillkor. En generell arbetstidsförkortning är nästa steg i ett arbetsliv utformat för både kvinnor och män.