Debatt: Åtstramningspolitiken är skadlig för sjukvården och jämställdheten
Besparingar på sjukvården är inte alls nödvändiga, utan en prioritering som är skadlig och dyrköpt. Det skriver Beatrice Nordling, chefsekonom, Sveriges Kvinnoorganisationer i en artikel i Dagens Arena 28 februari 2024.
”Regeringen och samarbetspartierna kommer att lägga fram en budget som kommer se till att människor inte sägs upp i den svenska sjukvården” sa statsminister Ulf Kristersson i TV4 den 10 februari. Sedan dess verkar det tyvärr som han försöker backa från löftet. Med en dryg månad kvar till att vårbudgeten framställs sjukvårdskrisen som ofrånkomlig. När kostnaderna ökar utan att nya medel tillförs leder det till effektiviseringar, det vill säga nedskärningar.
Besparingarna var nödvändiga, menade finansminister Elisabeth Svantesson i höstas. Alla måste ta ansvar för att hålla nere inflationen. Och med alla menas tydligen de som brukar få ta smällen vid ekonomiska kriser, nämligen kvinnorna. Det ska sparas i regioner och kommuner där kvinnor jobbar, och på de offentliga tjänster som framförallt kvinnor är beroende av. Det handlar om förlossningsvård, förskola och annat socialt arbete.
Samma krav verkar dock inte gälla bank- och livsmedelssektorerna, som gått med rekordvinster under inflationsåren. Det är svårare att ålägga besparingskrav på privat sektor, kanske någon tänker, men inte heller mansdominerade organisationer i offentlig sektor behöver spara. Tvärtom har anslagen till bland andra Polisen och Försvarsmakten ökat rekordsnabbt de senaste åren. Helt nödvändigt kan tyckas, med tanke på våldsvågen både inom och utom landet. Men borde inte denna logik gälla även sjukvården och socialtjänsten i så fall som också väntas förebygga gängkriminaliteten och hantera dess konsekvenser?