Lördagen den 18 mars 2023 skrev vi tillsammans med Unizon på Expressen debatt tillsammans med poliser, läkare, barnmorskor och jurister med flera om riskerna med så kallat strypsex. Vi menar att strypning alltid är en våldshandling som inte har med sex att göra. Orsaken till att vi hamnat här är först och främst porren – det är porren som har lärt en generation unga killar och tjejer att de förväntas tända på att strypa och bli strypta.
Läs texten nedan eller på Expressens debattsida.
”Ordet strypsex borde inte ens finnas i språket”
”I princip alla tjejer jag känner har blivit utsatta för strypgrepp under sex”, säger en ung tjej i Uppdrag gransknings program ”Hårt sex”. Att ordet strypsex ens finns, och att unga tjejer utsätts för det, är ett bevis på att vuxenvärlden svikit. Strypning är inte sex, det är en dödlig våldshandling, skriver debattörerna.
Modiga unga berättar i Uppdrag granskning om hur normaliserat det de kallar ”hårt sex” har blivit. Tjejer beskriver hur unga killar vill strypa dem, och andra de känner, under sex. Alltså utföra det som i det allmänna medvetandet och rent faktiskt är en potentiellt dödlig våldshandling.
Det vi vet med säkerhet är att det inte finns något säkert sätt att strypa någon. Strypningar är tryck på halsens blodkärl och luftvägar som leder till syrebrist i hjärnan. Att just hjärnan förlorar syre är i sig mycket allvarligt.
Hjärnan upptar bara 2 % av kroppen, men behöver 20 % av kroppens syretillförsel. Effekterna är omedelbara. Efter 6 – 7 sekunder kan personen tappa medvetandet. Efter 15 sekunder förloras förmågan att hålla urin. Efter fyra till fem minuter är personen hjärndöd. För att orsaka allvarlig och dödlig skada krävs mindre tryck än för att öppna en läskburk.
Ojämställt samhälle
Hur har vi hamnat här? Hur har unga killar och män – som sedan förskolan fått lära sig om stopp min kropp och att man inte får slåss – fått idén att strypa tjejer och kvinnor som de bryr sig om? Och hur kommer det sig att det är just killar som ska strypa tjejer?
För oss, som dagligen arbetar med att bekämpa och förebygga mäns och killars våld mot kvinnor och tjejer är det helt uppenbart att det handlar om det ojämställda samhälle vi lever i.
Sociala medier, porrindustrin, populärkulturen och en frånvarande, tyst vuxenvärld som inte har kunskap, insyn eller mod att diskutera med unga påverkar självklart hur unga behandlar varandra, även under sex.
Det som många ungdomar kallar ”hårt sex” är det som allmänhet, lagstiftning och internationella konventioner skulle kalla för våld, misshandel, kränkningar och förnedring.
Det är vår uppgift som professionella, vänner och föräldrar att stå upp för att oro, ångest eller att ha ont inte ska vara en del av sexualiteten – och att strypning är en dödlig våldshandling.
Om vi vill bekämpa sexualbrott och sexuella övergrepp kan vi som vuxna och professionella som möter barn och unga inte bagatellisera våldet. Vi har ett absolut ansvar för att unga inte skadas eller skadar varandra.
Brist på respekt
Icke-dödliga strypgrepp är en stark varningssignal för att någon kan komma att använda dödligt våld. Det är ett tecken på utövande av makt och kontroll – något som säger: ”jag har ditt liv i mina händer och jag kan döda dig om jag vill”. Vad händer i ett samhälle när vi inte bara tillåter, utan också förminskar och förhåller oss till det som ”sexigt” och ofarligt? Det är en ofattbar brist på respekt för kvinnors liv och vi är djupt oroade över utvecklingen.
De kvinnor som har strypts till döds kan inte föra sin talan. Oavsett om förövaren hävdar att handlingen skedde under ”hårt sex” så är det ett faktum att hon inte längre lever.
Sedan 2021 har Storbritannien markerat allvarlighetsgraden genom kriminalisering av strypvåld i lagstiftningen. Vi behöver samma krafttag i Sverige. Vi behöver en vuxenvärld som ställer upp och står stadigt på ungas sida. Vi kan inte – och ska inte – samtycka till detta.
Olga Persson, ordförande Unizon
Patrick Ungsäter, regionpolischef Bergslagen
Susannah Sjöberg, ordförande Sveriges Kvinnoorganisationer
Anna Jinghede Sundwall, polisinspektör, kriminaltekniker och doktorand
Erika Gyllenswärd, polisinspektör och verksamhetsutvecklare
Nadim Ghazale, polis, föreläsare och författare
Silvia Ingolfsdottir Åkermark, advokat
Rebecca Lagh, advokat
Christina Voigt, åklagare
Camilla Skyttman, ordförande Women’s Rights Watch
Katarina Svensson Flood, barnmorska
Agnes Andreason, vice ordförande Kvinnliga läkares förening