Satsningar på betald föräldraledighet och barnomsorg har betytt mycket för kvinnors arbetskraftsdeltagande och bidragit till ökad tillväxt och välfärd. Men den svenska föräldrasäkringen har blivit daterad och svarar inte längre mot samhällets behov. Staten lägger varje år över 30 miljarder kronor på ett system som gör att kvinnor förlorar i inkomst och pension, medan män förlorar värdefull tid med sina barn.

En rapport från Sveriges Kvinnoorganisationer som släpps under tisdagen visar dessutom att Sverige nu halkar efter nordiska grannländer. I den svenska föräldraförsäkringen är fortfarande endast en femtedel av föräldrapenningen öronmärkt för pappan. Både Norge och Island har valt att tredela sin försäkring, en tredjedel till vardera föräldern och en som kan delas fritt. Även i Finland finns planer på en tredelning och på Island är intentionen att dela försäkringen nästintill lika mellan föräldrarna i en kommande reform.

I dag tar kvinnor ut strax över 70 procent av alla föräldrapenningdagar, men i realiteten är föräldraledigheten än mer ojämnt fördelad. Beräkningar från TCO visar att mammor är borta i snitt 14,5 månader från arbetslivet under barnets två första år, motsvarande siffra för pappor är 3,8 månader. Kvinnor och män tjänar ungefär lika mycket och är chefer i ungefär samma utsträckning innan de får barn. Sedan tappar kvinnorna i lön och inkomst och blir mer sällan chefer jämfört med männen. Hos par i 40-årsåldern uppskattas ungefär tre fjärdedelar av inkomstskillnaderna förklaras av familjebildandet.

En jämställd fördelning av föräldraledigheten har många fördelar. Kvinnor som lever i en relation där hemarbetet är jämställt fördelat är mindre stressade, när pappor varit föräldralediga vänder sig barnen i högre grad till båda föräldrar för tröst och omsorg och för varje månad som pappan är föräldraledig ökar mammans framtida årsinkomst med nästan 7 procent.

För arbetsgivare finns också tydliga vinster med en delad föräldraledighet. Om föräldraförsäkringen är knuten till individen blir det lättare att förutse hur länge medarbetare kommer vara borta och planera därefter. Dessutom ökar tillgången till den bästa kompetensen när kvinnor och män får mer likvärdiga möjligheter att satsa på yrkeslivet.

Det hittills enda framgångsrika sättet att avsevärt påverka mäns uttag av föräldraledighet är att öronmärka dagar. I alla nordiska länder följer mäns uttag av föräldrapenning nära det antal dagar som är öronmärkta för dem. Det norska exemplet visar att när antalet öronmärkta dagar för pappor minskade år 2014 så minskade också mäns uttag som en direkt effekt. Det har också visat sig att ekonomi spelar mindre roll än vad många trott för hur par delar föräldraledigheten. När mamman tjänar mest är familjer i hög grad beredda att avvara en betydande del av hennes inkomst för att hon ska vara hemma en längre tid. Detsamma gäller inte när pappan är den som tjänar mest. Det är förmodligen en viktig förklaring till att den svenska jämställdhetsbonusen som gav extra pengar i plånboken för par som delade jämställt inte fick någon effekt.

Den svenska debatten om föräldraledighet har länge präglats av låsningar trots att majoriteten av riksdagspartierna är eniga om att den ekonomiska ojämställdheten behöver bekämpas. Men en utblick till våra nordiska grannar visar att frågan om en jämnare fördelning av föräldraledigheten inte behöver ses som en höger–vänster-fråga utan borde kunna ena flera partier. I Norge togs exempelvis beslutet om en tredelning av en regering ledd av konservativa Høyre efter påtryckningar från bland annat socialliberala partiet Venstre och med ett brett stöd i parlamentet.

För att bryta de mönster som innebär att kvinnor halkar efter i arbetslivet, medan män förlorar värdefull tid med sina barn, föreslår vi:

• Individualisera föräldraledigheten. Det enda sättet att i grunden utmana gamla mönster som innebär att pappor kan fortsätta satsa på jobb och karriär medan mammor tar ett större ansvar för hem och barn är att dela föräldraledigheten lika. Det gäller både föräldrapenningen och den lagstadgade rätten till föräldraledighet.
• Kommuner och regioner ska fortsatt gå i bräschen för att införa heltid som norm inom kvinnodominerade sektorer. Underlätta för föräldrar att dela lika på deltidsarbete under småbarnsåren och stärk föräldrars rätt att påverka förläggning av arbetstid och ledighet.
• Se över föräldraförsäkringens flexibilitet och åldersgränser. Sverige har en mycket flexibel föräldraförsäkring som gäller fram till barnets 12-årsdag. Det är längre än i alla andra nordiska länder. Föräldrapenning bör koncentreras till barnets första tid i livet, särskilt den öronmärkta tiden. Möjligheten att förlänga föräldraledigheten genom att till exempel ta ut färre föräldrapenningdagar per vecka bör delvis begränsas.
• Stärk förskola och fritids. Förskola och fritids är viktiga delar för att föräldrar ska få arbete och familj att gå ihop. Minska barngruppernas storlek och gör det obligatoriskt för kommuner att erbjuda barnomsorg utanför kontorstid.

Alán Ali
ordförande för Riksorganisationen MÄN
Amanda Lundeteg
vd Stiftelsen Allbright
Anders Johansson
förbundsordförande försäkringsfacket Forena
Berit Müllerström
andre vice ordförande LO
Gunnel Hall
ordförande Kvinnor kan
Julia Strandberg
marknads- och kommunikationschef TFIP, Technology for infrastructure projects
Malpuri Groth
verksamhetschef Sveriges Kvinnoorganisationer
Susanna Gideonsson
ordförande Handelsanställdas förbund
Ulrika Kärnborg
ordförande Fredrika Bremer förbundet

Läs debattartikeln på SvD här.