Den 17 april väntas riksdagen ta ställning till en ny könstillhörighetslag. Sveriges Kvinnoorganisationer ställer sig kritiska till förslaget. Ett förhastat beslut riskerar att få betydande konsekvenser för kvinnors rättigheter och jämställdheten. Baserat på det senaste kunskapsläget bör en ny utredning tillsättas.
Just nu debatteras förslaget till en ny könstillhörighetslag. Ändringarna splittrar regeringen och har en ovanlig process där det är socialutskottet som, genom ett så kallat utskottsinitiativ, lägger fram förslaget på riksdagens bord i mitten av april. Sveriges Kvinnoorganisationer ställer sig kritiska till lagändringarna och har under en lång tid efterfrågat en utredning baserad på det senaste kunskapsläget.
De senaste åren har det hänt mycket. Antalet biologiska flickor som ifrågasätter sin könsidentitet har ökat med mer än 2300 procent under den senaste tioårsperioden utan att någon vet varför. Vården av barn med könsdysfori har ifrågasatts kraftigt, vilket fått Socialstyrelsen att ändra i sina riktlinjer. Att i detta läge gå fram med en lagändring som kan få stora konsekvenser för en väldigt sårbar grupp är oansvarigt.
Från kvinnorörelsens sida har vi stor förståelse för att mer behöver göras för att förbättra situationen för transpersoner. Men hittills har ingen analys gjorts av hur de föreslagna ändringarna kommer att påverka flickors och kvinnors rättigheter och jämställdhetsarbetet. Det aktuella förslaget har inte skickats ut på remiss till relevanta aktörer, exempelvis läkare – som sedan via media larmat för vilka risker de ser.
Debatt i TV4 Efter fem 21 mars 2024
Innan könstillhörighetslagen ändras bör en ny utredning undersöka vilka konsekvenser självidentifikation kan medföra för transpersoner, kvinnors och flickors rättigheter liksom för samhället i stort. Om det juridiska könet ska baseras på självidentifikation kommer det ofrånkomligen att påverka jämställdhetsarbetet.
Upprop i Expressen 3 april 2024
Läs vår debattartikel i Expressen 15 september 2023
Sveriges Kvinnoorganisationer har tagit fram en guide med råd om hur organisationer kan förhålla sig till transperspektivet i sitt jämställdhetsarbete. Hur kan skillnader mellan å ena sida kvinnor och män och å andra sidan transpersoner synliggöras samtidigt? Vem ska ha tillträde till könsuppdelade utrymmen? Och när passar det bättre att arbeta med olika perspektiv var för sig?