Den 17 december 1918 beslutade Sveriges riksdag att kvinnor skulle få rösta i kommunvalet. Beslutet var en stor seger för alla kvinnor som förenats i kampen för sina politiska rättigheter. Låt oss fira hundraårsdagen av kvinnors rösträtt genom att hylla det breda systerskapet och stå emot de andra krafter som än idag försöker hindra kvinnors organisering.

Den svenska kampen för kvinnors rösträtt fördes länge i motvind. I början av 1900-talet gjorde makthavare och män i gemen allt för att stoppa borgerliga kvinnor från att alliera sig med arbetarklassens kvinnor och vice versa. Det dröjde det fram till 1918 innan riksdagen beslutade att ge kvinnor rösträtt i kommunvalet och till 1919 innan allmän och lika rösträtt infördes.

Erfarenheterna ekar bekant för den andra vågens feministiska framryckningar under 1960- och 1970-talen. Då fick kvinnor höra att slaget skulle stå klass mot klass, inte kön mot kön. I kampen för särbeskattning slogs en kil in mellan hemmafruar och yrkesarbetande kvinnor. De konservativa och patriarkala krafter som ville behålla särbeskattningen behövde inte ta strid själva utan kunde nöja sig med att ge understöd till den inbyggda konfliktlinjen och skrocka om att kvinnor minsann inte kunde samarbeta.

Efter 100 år av kvinnokamp vet vi att de hade fel. Kvinnor kan visst samarbeta – omgivningens motstånd och alla våra olikheter till trots. I gruppen kvinnor finns en kollektiv erfarenhet av att vara underordnad män oavsett klass, ursprung, ålder och andra egenskaper.

Nu är kvinnorörelsens framgångar återigen under hot. Läs hela debattartikeln här i Aftonbladet här.