Förlossningsvården i Sverige är underbemannad. Enligt Socialstyrelsen har samtliga regioner brist på barnmorskor och bristen väntas fortgå till år 2035. Viktigt att notera är dock att det finns tillräckligt många utbildade barnmorskor men att många, på grund av dåliga villkor, söker sig till andra delar av vården.
Bristen på personal innebär en ökad belastning på dem som jobbar kvar, men påverkar också vården. Enligt en rapport från Inspektionen för vård och omsorg är hög arbetsbelastning en återkommande orsak till skador under förlossning.
Det råder också stora skillnader mellan regioner när det gäller förlossningsskador. Enligt Socialstyrelsen finns även omotiverade skillnader i praxis vad gäller vården efter förlossning, både inom och mellan regionerna. Det behövs också bättre stöd till utsatta grupper, som kvinnor med bristande svenskkunskaper, och kvinnor med psykisk ohälsa. Kvinnor på landsbygden har drabbats hårt av att förlossningskliniker lagts ner på flera håll i landet. I sex län kan kvinnor ha uppemot 30 mil till närmaste förlossningsklinik.
Sveriges Kvinnoorganisationer vill se ökade resurser på reproduktiva vården säkras och utökas för att möjliggöra en tryggare, och mer jämlik förlossningsvård som sätter kvinnor i centrum. Framförallt måste pengarna användas till att öka bemanningen. Vi vill se ett nationellt mål om en barnmorska per födande kvinna.
Vi vill också se en statlig översyn av hela vårdkedjan före, under och efter förlossning. För att skapa en mer jämlik, kvalitativ och evidensbaserad mödra- och förlossningsvård krävs nationella nyckeltal och riktlinjer.
