Nedan följer en sammanfattning av Sveriges Kvinnoorganisationers yttrande över utkastet till lagrådsremiss benämnt Ett fönster av möjligheter – stärkta rättigheter för barn och vuxna i skyddat boende (S2022/03649). Läs hela vårt remissvar här.
Sveriges Kvinnoorganisationer välkomnar att våldsutsatta kvinnors och barns rätt till säkerhet och hälsa genom skyddat boende stärks. Barns behov av skyddat boende och de särskilda behov som barn har på boendet behöver synliggöras och bli tillgodosedda. Separata placeringsbeslut innebär dock en stor risk för att våldsutsatta drar sig för att söka hjälp då de inte kan räkna med att barnet får följa med dem till skyddat boende. På så sätt hotas också säkerheten för såväl kvinnan som barnet, varför vi avstryker förslaget.
I det fall förslaget ändå genomförs bör i föreskrifter tydliggöras att när en kvinna anses ha behov av skyddat boende så bör detsamma också gälla hennes barn och att barn som regel alltid ska placeras tillsammans med henne och aldrig bo kvar med en våldsutövande pappa.
Vi ser vidare att det inte räcker att socialnämnden ges möjlighet att begränsa barnets umgänge med en våldsutövande förälder och hemlighålla barnets vistelseort vid behov. Istället bör fastslås att umgänge inte är förenligt med placering på skyddat boende och att vistelseorten alltid bör hemlighållas för att säkerställa säkerhet och hälsa för alla som är placerade på det skyddade boendet.
Vi tillstyrker förslaget om tillståndsplikt som gör det möjligt att hindra oseriösa, privata aktörer från att driva skyddade boenden och samtidigt säkerställa att boenden är tillgängliga för våldsutsatta med funktionsnedsättning och att ansvariga har tillräckliga kunskaper om könsbaserat våld och hedersrelaterat våld och förtryck. Samtidigt ser vi att förslaget kommer innebära stora utmaningar för mindre, ideella kvinnojourer som driver skyddade boenden. I värsta fall kan införandet av tillståndsplikt leda till att vissa av dem tvingas lägga ned sina viktiga verksamheter.
Även om Sveriges Kvinnoorganisationer ser att flera av utkastets förslag är goda och behövliga ser vi att det saknas förutsättningar för att omsätta dessa i praktiken på det sätt som avses. Sveriges Kommuner och Regioners beräkningar visar att reformen kommer att kosta minst 2,4 miljarder kronor, vilket är långt mer än vad som avsätts i regeringens budgetproposition. Det är därmed ytterst tveksamt om landets kommuner kommer att ha råd att betala de ökade kostnader som förslagen medför. Därutöver kommer flera av förslagen medföra en kraftigt ökad administration för en redan hårt belastad socialtjänst. I värsta fall kan de stora kostnaderna och den ökade administrationen leda till längre väntetider och till att kommuner underlåter att placera kvinnor på skyddade boenden.
Socialtjänsten saknar också tillräckliga kunskaper om könsbaserat våld och om hur barn påverkas av att bevittna våld. Därtill saknar personal som möter barn och unga ofta nödvändig kunskap om mäns våld mot kvinnor och dess negativa effekter på barn. Utöver att dessa teman lyfts på socionomutbildningen krävs ett omfattande och långsiktigt kunskapslyft för handläggare och annan personal som är verksam idag. Kunskapen om och erfarenheten av att skydda våldsutsatta kvinnor och barn finns idag främst finns hos landets kvinnojourer, varför tillståndskrav och kvalitetsaspekter bör utformas i samråd med dem.
Sveriges Kvinnoorganisationer är också kritiska till att utkastet i stora delar saknar en förståelse för våldets könade natur. Till exempel används uttryck som “dödligt våld mellan vuxna” och “våld mellan föräldrar” vilket osynliggör så väl förövaren som brottsoffret och får våldet att framstå som könsblint och ömsesidigt. Utkastets könsneutrala språk står i stark kontrast med regeringens sjätte jämställdhetspolitiska delmål om att mäns våld mot kvinnor ska upphöra.