Efter tre år av ekonomisk politik som ofta gynnat män mer än kvinnor lägger regeringen idag fram en budget som ökar den ekonomiska jämställdheten något. Facit för mandatperioden blir att kvinnors inkomster ökar 0,3 procent mer än mäns. Tillsammans med satsningar på kvinnodominerade välfärdsyrken och mot mäns våld mot kvinnor räddar det regeringen från ett jämställdhetspolitiskt fiasko.
Sedan 90-talet har kvinnor ökat sin arbetstid och blivit betydligt mer välutbildade än män. Trots det har inkomstgapet mellan könen knappt rört sig en millimeter på över 25 år. Det borde ha varit ett givet projekt för Sveriges första uttalat feministiska regering att ta sig an den ekonomiska jämställdheten.
Men de budgetar som hittills har lagts har istället ofta bidragit till att upprätthålla de ekonomiska skillnaderna mellan könen. Det försöker regeringen ändra på i sin sista budget. Till skillnad från tidigare skattesänkningar som ofta kommit fler män till del ska de de förändringar som ryms i budgeten för 2022 nå fler kvinnor. Totalt beräknas årets och tidigare budgetar öka kvinnors disponibla inkomster med 3,1 procent och mäns med 2,8 procent. Det är ett myrsteg i rätt riktning.
I budgeten finns också andra satsningar som kvinnorörelsen kämpat för. Kvinno- och tjejjourerna får permanenta statsbidrag så de kan planera och driva sin livsviktiga verksamhet långsiktigt. Men fortfarande saknas satsningar på vård för sexualbrottsutsatta. De satsningar som görs på rättsväsendet innehåller heller inga riktade medel för arbetet mot mäns våld mot kvinnor. Sveriges Kvinnoorganisationer vill se särskilda enheter som spanar, utreder, förebygger och ingriper mot kvinnofrids- och sexualbrott i alla polisområden.
Utrikes födda och kortutbildade kvinnor är den grupp som står allra längst från arbetsmarknaden. Det är därför bra att regeringen avsätter mer pengar till jobbskapande åtgärder som i hög grad når dem, såsom extratjänster och insatser för föräldralediga nyanlända. Men arbetsmarknadspolitiken lämnar fortfarande mycket i övrigt att önska. Den kaosartade reformeringen av Arbetsförmedlingen riskerar att slå särskilt hårt mot grupper som redan får ett sämre och mindre effektivt stöd från myndigheten, där ingår utrikes födda kvinnor och kvinnor med funktionsnedsättning.
Sveriges Kvinnoorganisationer vill se en total genomlysning av arbetsmarknadspolitiken ur ett jämställdhetsperspektiv. Det behövs resurser för att skala upp och sprida de metoder och insatser som har bevisat god effekt för kvinnor som står långt från arbetsmarknaden och en aktiv styrning för att insatser som leder till jobb ska gå till kvinnor i lika hög grad som män.
Det förändringar som görs i budgeten när det gäller pensioner är otillräckliga. Kvinnors pensioner är 31 procent lägre än mäns. Sverige har det största pensionsgapet i Norden och den högsta andelen kvinnliga pensionärer som lever i eller på gränsen till fattigdom. Sveriges Kvinnoorganisationer anser att pensionssystemet bör reformeras med ett uttalat mål om att höja kvinnors pensioner och sluta pensionsgapet. Då behöver bland annat pensionsavgiften höjas, samordningsreglerna med garantipensionen ändras, grundskyddet följa löne- i stället för prisutvecklingen och arvsvinsterna fördelas mer rättvist.