Under förra veckan skrev LSU ett öppet brev som kritiserade Sveriges Kvinnoorganisationer angående händelserna vid vårt årsmöte kopplat till valet av nya styrelse. Sveriges Kvinnoorganisationer välkomnar en dialog med LSU om hur jämställdhetsarbetet kan förstärkas samtidigt som transpersoner inkluderas samt om demokratisk utveckling av föreningslivet. Vi ser också fram emot ett fortsatt gott samarbete med ungdomsrörelsen i stort.

Det öppna brevet innehöll dock många felaktigheter som vi bemötte genom att kontakta LSU direkt. Vi finner det märkligt att en demokratisk organisation som LSU väljer att blanda sig i personval och händelser på en annan organisations årsmöte, och till och med går så långt som att man tar ställning för en viss parts sida utan att själv ha varit närvarande vid mötet.

LSU gick ut med en ny text under helgen där de skriver att kritiken mot oss kvarstår. Vi undrar vilken kritik LSU syftar på? Om det rör bemötandet och behandlingen av en kandidat på vårt årsmöte så instämmer vi i detta. Vi kan inte nog understryka hur stor respekt vi har för det obehag som kandidaten i fråga utsattes för på årsmötet och vi har redan påbörjat ett arbete med att utveckla styrelsen och valberedningens arbete för att ge bättre stöd och information till kandidater och motkandidater inför våra årsmöten.

Men om kritiken handlar om att beskylla Sveriges Kvinnoorganisationer för att vara en transfobisk organisation för att vi utgår från juridiskt kön i vår verksamhet ifrågasätter vi starkt detta. Baseras kritiken på beskrivningen av händelser på vårt årsmöte som vi själva inte instämmer i, så vi vill vi än en gång ifrågasätta rimligheten i detta.

Sveriges Kvinnoorganisationer arbetar för alla kvinnors rättigheter, inklusive transkvinnors. Vi tänker inte stillatigande se på när vi blir beskyllda för motsatsen. Därför väljer vi nu att publicera det brev vi skickade till LSU för att klargöra vad som hände på årsmötet. Den enda ändringen vi gjort är att inte skriva ut kandidatens namn på hemsidan, hon benämns nedan som Maktsalongens kandidat eller kandidaten.

Efter att brevet nedan skickades har Sveriges Kvinnoorganisationer valt att förtydliga att ledamöter i valberedningen agerar självständigt och inte representerar den medlemsorganisation som nominerat dem.

E-post till LSU 2019-04-09

Hej Rosaline och Hannah!

Vi på Sveriges Kvinnoorganisationer vill gärna komma i kontakt med er efter att ha läst det öppna brev som publicerats på LSU:s hemsida. Vi tycker att LSU är en viktig aktör och har uppskattat det samarbete som våra organisationer har haft genom åren. Därför känns det viktigt för oss att reda ut de felaktigheter som står i brevet.

För det första några direkta felaktigheter som vi vill att ni ändrar så att er text blir korrekt:

• Ni skriver: ”Under mötet deklarerade valberedningens ordförande att Maktsalongens kandidat inte var valbar. Detta eftersom kandidatens juridiska kön inte är kvinna och organisationens stadgar definierar styrelsen som ”sju till elva kvinnor”, vilket valberedningens ordförande påpekade inför församlingen.”.
  För det första är det årsmötet som beslutar om vem som är valbar och inte valbar till styrelsen, eftersom kandidaten drog tillbaka sin kandidatur fick mötet aldrig möjlighet att ta ställning till henne som kandidat eller till sakfrågan. För det andra var det som hände på mötet var att Maktsalongens egen representant i valberedningen lyfte frågan om juridiskt kön. Det var alltså varken Sveriges Kvinnoorganisationers ordförande eller valberedningens ordförande som tog upp detta. Därefter ställdes en fråga om hur Sveriges Kvinnoorganisationer ser på juridiskt kön utifrån att våra stadgar säger att ledamöter i styrelsen ska vara kvinnor. På denna fråga svarade vår ordförande att vi i vår verksamhet utgår från kön som juridiskt kön.
• Ni skriver: ”Varken Maktsalongens kandidat eller Maktsalongen hade innan årsmötet blivit uppmärksammade på att juridiskt kön var avgörande för valbarheten. Efter att inför hela mötet blivit förklarad icke valbar av både ordförande Anna Giotas Sandquist och valberedningens ordförande…”.
  Än en gång, det är årsmötet som beslutar vem som är valbar och det var Maktsalongens egen representant i valberedningen som lyfte denna fråga när hon berättade att valberedningen som en del av sitt arbete diskuterat kandidatens juridiska kön. Vilken information som Maktsalongens representant i valberedningen eller resten av valberedningen i sin tur fört vidare till Maktsalongen vet inte vi. Men vi ser mycket allvarligt på att denna fråga togs upp inför hela årsmötet och vi har stor respekt för det obehag som detta vållade kandidaten. Vi kommer självklart föra en dialog med kommande valberedningar och se över valberedningens arbetsordning för att understryka vikten av en nära dialog med alla framtida kandidater och motkandidater gällande detta. Vi har också framfört våra djupaste ursäkter till kandidaten för det som hon fick gå igenom.

Några andra saker som känns viktigt för oss att påpeka:

• Ni skriver att ” transpersoners rätt att själva få avgöra sin identitet är och måste alltid förbli okränkbar” och att ”en persons juridiska kön säger ingenting om personens identitet.” Detta håller Sveriges Kvinnoorganisationer med om, och vi har oss veterligen aldrig sagt eller agerat på ett sätt som strider mot detta. Tvärtom har vi vid flera tillfällen understrukit rätten för människor att få identifiera sig som de själva vill. Därför känns det orättvist att bli anklagade för motsatsen.
• Ni skriver att ”det juridiska könet bestäms av Socialstyrelsens Rättslig råd efter en långdragen process som är en kvarleva från tvångssteriliseringarna som upphörde 2013.” Det finns dock inte något annat sätt att mäta jämställdhet och skillnader mellan kvinnor och män på övergripande nivå än att använda juridiskt kön.  Eftersom Sveriges Kvinnoorganisationer bedriver sin verksamhet på strukturell nivå och inte vänder sig till individer så utgår vi, liksom hela Sveriges förvaltning, alltså från juridiskt kön. Att säga att detta arbetssätt skulle ha en koppling till tvångssterilisering känns både långsökt och orättvist (och gäller i så fall även myndigheter och de flesta andra organisationer).
• Ni skriver att vår roll är ”att värna mänskliga rättigheter och specifikt kvinnors rättigheter, inte kränka dem”. Ni får gärna förklara vilka av kvinnors mänskliga rättigheter som vi har kränkt? FN:s Kvinnokonvention och handlingsplanen från Peking är vårt rättesnöre i allt vi gör! Vi skulle aldrig bryta mot dessa principer!
• Ni anklagar oss även för att vara ”transfobiska”. Det är en anklagelse som vi ser mycket allvarlig på. Sveriges Kvinnoorganisationer har de senaste två åren arbetat med frågan om hur man bevara och förstärka jämställdhetsarbetet samtidigt som transpersoner inkluderas. I detta arbete har vi haft kontakt med och bjudit in till samtal med RFSL och flera andra aktörer. Vårt mål är att hitta bästa möjliga väg framåt för alla inblandade och att skapa ett så konstruktivt och öppet samtalsklimat som möjligt i dessa viktiga och svåra frågor.

Sveriges Kvinnoorganisationer är som ni skriver en paraplyorganisation, vilket betyder att vi har organisationer och inte personer som medlemmar. Det är enbart vid valet av vilka personer som ska ingå i vår styrelse som frågan om organisationsgrund blir aktuell för oss, och så skedde alltså för första gången på årets årsmöte. Bland våra medlemsorganisationer finns dock olika sätt att organisera sig. Vissa är separatistiska utifrån könsidentitet, andra utifrån juridiskt kön och vissa är inte separatistiska överhuvudtaget. En viktig hållning för oss som paraply är att det står varje organisation fritt att självständigt välja hur och utifrån vilka diskrimineringsgrunder man vill organisera sig. Vi hoppas att också LSU som paraplyorganisation kan ha förståelse för denna hållning.

Vi vill gärna passa på att träffa er vid tillfälle för att reda ut eventuella missförstånd som kanske ännu kvarstår. Kanske kan vi komma till ett styrelsemöte eller liknande och besvara alla frågor som ni kan tänkas ha? Vi vill som sagt hemskt gärna fortsätta ha en god relation till LSU i framtiden!

Med vänliga hälsningar

Anna Giotas Sandquist, ordförande, Sveriges Kvinnoorganisationer
Clara Berglund, generalsekreterare, Sveriges Kvinnoorganisationer