Lördagen den 23 mars samlade Sveriges Kvinnoorganisationer sina medlemsorganisationer för årsmöte i Stockholm. Under mötet antogs ett årsmötesuttalande med kritik om att Sveriges Kvinnoorganisationer från början inte ingick i den officiella delegationen.
Sveriges Kvinnoorganisationer –
en självklar representant för den svenska kvinnorörelsen
Sveriges Kvinnoorganisationer är den största paraplyorganisationen för kvinnoorganisationer i Sverige. Den består av 51 medlemsorganisationer med cirka 130 000 medlemmar. Den arbetar aktivt och framgångsrikt med att främja kvinnors ställning på en mängd områden i samhället.
Varje år skickar den svenska regeringen en delegation till FN:s kvinnokonferens i New York, CSW, Commission on the Status of Women. I årets delegation bjöds civilsamhällesorganisationerna RFSU, RFSL-ungdom, Kvinna till Kvinna, Stadsmissionen Göteborg, UN Women Sverige och FQ – Forum Kvinnor och Funktionshinder samt representanter från Regeringskansliet in.
Däremot föreslogs inte Sveriges Kvinnoorganisationer att ingå i delegationen. Det krävdes påtryckningar för att en representant så småningom skulle inkluderas. Sveriges Kvinnoorganisationers årsmöte ser det som anmärkningsvärt att Sveriges Kvinnoorganisationer som ledande representant för kvinnorörelsen i landet inte ses som en självklar del av denna regeringsdelegation. Sveriges Kvinnoorganisationer har länge varit den svenska kvinnorörelsens självklara röst på CSW-konferensen, såväl på den officiella delen som på den parallella NGO konferensen. Regeringen har genom sitt agerande underminerat inte bara sin egen legitimitet, utan även Sveriges röst för kvinnors och flickors rättigheter och ett starkt jämställdhetsarbete.
Vi kräver att vid kommande sammanställning av delegationer till internationella konferenser som rör kvinnors rättigheter, ska Sveriges Kvinnoorganisationer ingå som en självklar representant för den svenska kvinnorörelsen. Nästa år vid CSW69 är temat Beijing+30. Det har då gått trettio år sedan Handlingsplanen för genomförandet av Kvinnokonventionen antogs. Då ska Kvinnokonventionens och Handlingsplanens sakinriktade artiklar utvärderas. För regeringen borde inget annat anstå än att kraftfullt driva sakpolitiska frågor till skydd för kvinnors och flickors rättigheter som nu undermineras och försämras världen över. Detta förutsätter att kvinnorörelsen under CSW företräds av flera organisationer för att säkerställa att den bredd av frågor som CSW då kommer att behandla kan belysas av de särskilda kunskaper och erfarenheter som dessa organisationer besitter.