Finansminister Elisabeth Svantesson menar att det är särskilt viktigt att stötta utsatta hushåll i den kommande lågkonjunkturen. Men den budget som presenteras idag fokuserar inte på att förbättra situationen för dem som har det sämst ställt, såsom ensamstående mammor, utan gynnar framförallt bilåkande män.

Finansministern talar om att utsatta hushåll ska skyddas samtidigt som inflationen ska hållas nere. Men budgetens stora vinnare är inte de ekonomiskt mest utsatta hushållen, utan män med villa och bil. Runt en tredjedel av det totala reformutrymmet går till subventioner och stöd till bilåkande och fossila drivmedel. Budgeten ger samtidigt liten tröst till grupper med de minsta marginalerna, såsom ensamstående mammor. Visserligen förlängs höjningen av bostadsbidraget, men bara tillfälligt och värdet på barnbidraget tillåts falla fritt eftersom det inte räknas upp i takt med inflationen. För den här gruppen handlar det om att kunna bibehålla en grundläggande levnadsstandard genom inköp av basvaror såsom mat, el och värme, konsumtion som inte spär på inflationen och som inte går att vara utan. En ansvarstagande ekonomisk politik borde framförallt rikta stöd till dessa mest behövande istället för att dela ut stora summor till breda grupper där långt ifrån alla har några svårigheter att klara av ekonomin. Sammantaget beräknas budgeten dessutom,enligt regeringens egna beräkningar,öka mäns disponibla inkomst mer än kvinnors. 

Det är vidare obegripligt att regeringen väljer att göra ytterligare neddragningar inom arbetsmarknadspolitiken samtidigt som de själva varnar för en stundande lågkonjunktur med hög arbetslöshet, inte minst bland utrikes födda kvinnor. Att fler kvinnor kommer in på arbetsmarknaden är helt avgörande för jämställdheten, men också för att uppnå den trygghet som regeringen menar har blivit vår tids stora frihetsfråga. En studie från SCB visar att när mammor går till jobbet minskar risken betydligt för att deras barn ska hamna i utanförskap, effekten är större för mammor än för pappor. De stundande besparingarna gör det nu mer angeläget än någonsin att regeringen står fast vid sitt löfte att arbetsmarknadsinsatser ska fördelas jämställt.

Det finns också ljusglimtar i budgeten. Det är till exempel välkommet att regeringen satsar 1,7 miljarder på kvinnors hälsa och förlossningsvård. Äntligen tillförs medel för att öka kunskaperna om kvinnors sjukdomar och symptom samt för att förbättra vården för sexualbrottsutsatta. Men tillskotten till välfärden är allt för små för att möta de stora behoven i kommunerna och regionerna. Det är inte brist på sängar utan en skriande personalbrist som gör att vårdplatserna inte räcker till. Om regeringen ska kunna leverera på sina löften om kortade köer och ökad tillgänglighet behövs mer än de utlovade 6 miljarderna, annars väntar sannolikt nedskärningar istället. Det kommer både drabba patienter och personalen i den kvinnodominerade välfärden som gått på knäna sedan långt innan pandemin. När ska de äntligen få andas ut?

På jämställdhetsområdet prioriterar regeringen satsningar för att förebygga mäns våld mot kvinnor och arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck. Här avsätts totalt 90 miljoner. Sveriges Kvinnoorganisationer beklagar att det viktiga arbetet med jämställdhetsintegrering inom högskolor och universitet inte kommer att fortsätta men välkomnar att regeringen satsar 20 miljoner på kvinnors organisering i utsatta områden. Som tidigare aviserat minskas också biståndet rejält och vi beklagar att den feministiska utrikespolitiken avskaffas, men uppskattar att regeringen fortsatt vill prioritera kvinnors och flickors rättigheter inom biståndet. Nu är det upp till bevis att så också sker.