I början av mars kom EU-kommissionens nya Jämställdhetsstrategi för 2026–2030. Strategin utgår från principerna i den tidigare beslutade ”Färdplanen för kvinnors rättigheter”, och ska vara vägledande i EU:s jämställdhetsarbete de kommande åren. Strategin berör en stor bredd av områden, exempelvis ett jämställt deltagande i det offentliga livet, eliminering av våld mot kvinnor, ekonomisk jämställdhet och jämställd hälsa. På samma gång som det är mycket positivt att ha denna jämställdhetsstrategi på plats, räcker det inte med en strategi. Vi behöver se konkreta beslut, handlingar och åtgärder för att nå upp till de det som uttrycks i strategin.
Strategin erkänner backlashen mot flickor och kvinnors rättigheter som pågår runt om i världen och i Europa, och kommissionen åtar sig att vara en ledare när det kommer till arbetet för jämställdhet både i EU och externt. Flera viktiga frågor tas upp i strategin.
I strategin understryks att EU:s medlemsländer, inklusive Sverige, måste implementera de bestämmelser kopplat till jämställdhet som redan finns på plats, exempelvis de nyligen antagna direktiven om våld mot kvinnor och lönetransparensdirektivet. EU:s institutioner bör i linje med vad som uttrycks i strategin växla upp sitt arbete med att övervaka och assistera denna implementering, för att se till att bestämmelserna får faktiska effekter.
Det är positivt att strategin belyser problemen med hot och hat mot kvinnor inom offentligheten och i politiken, vilket är ett stort hinder för en jämställd fördelning av makt och inflytande och en fungerande demokrati. Vi välkomnar också att strategin understryker problematiken med det digitala våldet som flickor och kvinnor utsätts för, och att det krävs både åtgärder mot och mer kunskap om denna typ av våld. Kommissionen tar kopplat till våld mot kvinnor även upp att de vill se en europeisk samtyckeslagstiftning.
Det är välkommet att strategin tar upp att arbetet mot trafficking behöver fortsätta och stärkas. De flesta offer för människohandel är kvinnor och flickor som till största del är offer för trafficking för sexuella ändamål. I detta sammanhang saknas åtgärder för att minska efterfrågan, vilket är en nyckel för att motarbeta trafficking. En gemensam EU-lagstiftning i linje med den svenska sexköpslagen, som kriminaliserar köparen och den som förmedlar sexuella tjänster, är av yttersta vikt för detta arbete. EU behöver också ta ett större gemensamt grepp mot mäns våld mot kvinnor, där både trafficking, prostitution och pornografi, inom vilken kvinnor utnyttjas och våld normaliseras, uppmärksammas som viktiga delar. Kommissionens initiativ till undersökningar om hur det kan säkerställas att minderåriga inte kan ta del av pornografiskt innehåll kan ses som ett första steg mot åldersverifiering och är välkommet.
Kommissionen fastställer att jämställdhet och att eliminera all form av våld mot kvinnor ska prioriteras i EU:s utrikespolitik, och att EU ska fortsätta att systematiskt integrera agendan om kvinnor, fred och säkerhet i partnerskap kopplat till säkerhet och försvar. Det är av största vikt i en omvärld där flickor och kvinnor i konflikter befinner sig en mycket utsatt situation.
Strategin nämner även att det krävs mer arbete för att minska könsgapet gällande det obetalda hem- och omsorgsarbete, och att vi behöver fortsätta arbeta för ett jämställt deltagande på arbetsmarknaden, där utrikes födda kvinnor nämns som en speciellt utsatt grupp.
I strategin understryks också att EU:s institutioner behöver säkerställa att strategin med jämställdhetsintegrering används genomgående i alla EU:s processer, vilket vi instämmer i och ser som avgörande för ett framgångsrikt jämställdhetsarbete på EU-nivå framöver.
Strategin belyser att flickor och kvinnor kan påverkas av kriser på ett oproportionerligt och speciellt sätt, och att bestämmelser om beredskap bör beakta jämställdhet, vilket vi instämmer i. Dock saknas en koppling mellan detta och vikten av en utbyggd och prioriterad välfärd. Välfärden är en sektor som är kvinnodominerad och som har en avgörande roll i samhällets beredskap och resiliens vid olika typer av kriser. Detta får inte glömmas bort i tider av upprustning.
Nu är det upp till kommissionen, de andra EU-institutioner och EU:s medlemsländer att göra verklighet av agendan. Även om många positiva initiativ presenteras i strategin, behövs även bindande bestämmelser, som inte är beroende av de enskilda medlemsstaternas varierande vilja. Att arbeta mot ett EU som fullt ut säkerställer kvinnors rättigheter ska inte vara frivilligt.