Den 3 juni deltog Sveriges Kvinnoorganisationers generalsekreterare Susannah Sjöberg och sakkunniga Astrid Carsbring i ett rundabordssamtal med jämställdhetsminister Nina Larsson (L). Samtalet fokuserade på hedersrelaterat våld och förtryck inklusive könsstympining. Ta del av Susannah Sjöbergs anförande från mötet nedan.
”Kvinnors och flickors utsatthet är tydligt kopplad till vår roll i reproduktionen”
Vi välkomnar de insatser regeringen gjort för att fördjupa kunskapen om hedersrelaterat våld och förtryck, men vill påpeka att när regeringen lägger förslag vad gäller till exempel bidragstak och förändringar av ekonomiskt bistånd – så som i SOU 2025:15 – riskerar dessa, som utredningen själv påpekar, att förstärka den ekonomiska ojämställdheten och drabbar därmed särskilt utsatta kvinnor.
Med det sagt finns det många insatser vi kan nämna:
- Skolan behöver stärka sitt arbete och sin kompetens inom området. Det är oacceptabelt att det finns skolpersonal som går med på föräldrars krav på att deras döttrar inte ska delta i till exempel simundervisning.
- Det behövs ett kunskapslyft inom SFI, Arbetsförmedlingen och andra verksamheter som möter kvinnor med utländsk bakgrund, för att upptäcka utsatthet och kunna erbjuda stöd.
- Hela hälso- och sjukvårdssystemet behöver bli bättre på att identifiera utsatta kvinnor. En konkret åtgärd är att mödrahälsovården alltid ska fråga om en kvinna är könsstympad – oavsett vem hon är. Uppföljning bör ske inom barnhälsovården, för att fånga upp hennes dotter som riskerar att utsättas för denna tortyr.
- Socialtjänsten brister idag i sina risk- och skyddsbedömningar. För vissa kommuner är detta sällanärenden, men de behöver ändå ha kunskap om den särskilda utsatthet hedersrelaterat våld och förtryck innebär.
- En mycket hög andel kommuner saknar verksamhetsmål för att arbeta med jämställdhet och mot våld. En konkret åtgärd vore att regeringen ger Jämställdhetsmyndigheten i uppdrag att följa upp kommunernas arbete med jämställdhet, för att kartlägga hur många som faktiskt har mål om att motverka hedersrelaterat våld och förtryck i sina budgetar.
- Rättsväsendet behöver ett kunskapslyft. Förundersökningar med hedersmotiv bör hanteras av specialiserade poliser och åklagare. Domare bör vidareutbildas, och sakkunniga med hederskompetens användas oftare.
Slutligen vill vi påminna om att kvinnors och flickors utsatthet för hedersrelaterat våld och förtryck är tydligt kopplad till vår roll i reproduktionen – det är kvinnokroppen som föder barn, och helst ska barnet som föds vara en son. Genom hennes kropp har kvinnan också makten över nästa generation. Det enda sättet för patriarken att kontrollera detta är att kontrollera och dölja hennes kropp, genom ett kollektivt förtryck.
Vi ser därför med stor oro på hur myndigheter fortsatt bidrar till att inte upprätthålla de jämställdhetspolitiska målen. Ett avkönat språk breder ut sig, könsuppdelad statistik är underprioriterad och ofta av undermålig kvalitet. Jämställdhetspolitiken motarbetas aktivt genom aktivism som smyger sig in i myndigheters och utredningars arbete – en aktivism som relativiserar vad en kvinna är, bidrar till könsblindhet och i slutändan utgör en fara för kvinnor som är utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck.
Avslutningsvis vill vi lyfta det viktiga arbete som ideella kvinnojourer och organisationer som arbetar mot hedersrelaterat våld och förtryck gör. Hela kvinnorörelsen är underfinansierad och behöver tillräckliga resurser och goda förutsättningar för att kunna bedriva sin verksamhet.