Europarådets expertgrupp GREVIO (Group of Experts on Action against Violence against Women and Domestic Violence) övervakar hur väl de länder som skrivit under Istanbulkonventionen lever upp till denna. GREVIO gör nu en första uppföljning av Sveriges arbete efter den första utvärderingen av Sverige 2019. Med anledning av GREVIOs uppföljning har Sveriges kvinnoorganisationer lämnat in en skuggrapport med bidrag från flera civilsamhällesorganisationer och aktörer med expertis på området mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer. Vi tackar Birth rights Sweden, ECPAT, MÄN, Jurist Rebecca Lagh, Asylrättscentrum, SKEN, Roks, Unizon, KSAN och WONSA för era viktiga inlägg i rapporten.
Ett av rapportens teman som den svenska kvinnorörelsen samlas kring är den rådande trenden av könsneutralisering i regeringens politik kopplat till mäns våld mot kvinnor. I en debattartikel publicerad i Altinget 9 oktober skrev 31 kvinnoorganisationer i protest mot att regeringen tillsatt en utredning för att se över hur det sjätte jämställdhetspolitiska delmålet om mäns våld mot kvinnor kan bli mer inkluderande, vilket inte kan tolkas som annat än att det ska göras mer könsneutralt – då direktivet nästan helt saknar könsperspektiv och genomgående använder sig av begreppet ‘könsrelaterat våld’. Kvinnorörelsen har även länge sett en allmän trend att använda sig av könsneutrala skrivelser inom svensk politik och förvaltning. Könade ord som ”kvinnor” och ”mammor” har i många fall ersatts med könsblinda ord som ”personer”, “föräldrar” eller ”livmoderbärare”. När man på detta sätt osynliggör kön, så osynliggörs kvinnor och våra livsvillkor. När det gäller våld, så innebär en könsneutralisering även att vi osynliggör förövaren och mäns ansvar. Detta får inte ske.
Landar utredningen i en könsneutral formulering av det sjätte jämställdhetspolitiska delmålet, går vi miste om den grund i kunskap och evidens som begreppet mäns våld mot kvinnor vilar på, om att kvinnor utsätts för mäns våld just för att de är kvinnor. Denna förståelse är avgörande för att kunna arbeta mot våldet, och därmed livsviktig för kvinnor och barn i Sverige. Mäns våld mot kvinnor är dessutom redan ett inkluderande begrepp, som omfattar allt det våld som kvinnor utsätts för, för att de är kvinnor. Utöver våld i nära relationer omfattar målet bland annat sexuella trakasserier, prostitution och hedersrelaterat våld. Den samlade kvinnorörelsen ser därför med stor oro på utvecklingen, och menar att målet bör behållas i sin nuvarande form – Att mäns våld mot kvinnor ska upphöra.
Sverige har länge legat i framkant internationellt i arbetet mot mäns våld mot kvinnor, och i sin förra utvärdering av Sverige hyllade GREVIO just att den standardterm som används inom politiken är “Mäns våld mot kvinnor”, och att en könad förståelse av våldet inkorporerats i politiken och delar av lagstiftningen. Att frångå detta är därmed ett steg i helt fel riktning om Sverige ska leva upp till Istanbulkonventionen och stoppa mäns våld mot kvinnor.
Bilden i inlägget är tagen från en av demonstrationerna i samband med Turkiets beslut att lämna Istanbulkonventionen 2021.