25 november markerar starten på Orange Week, i en tid då mäns våld mot kvinnor fortsätter att vara verkligheten för kvinnor och flickor världen över. När behovet kvarstår för ytterligare en Orange Week, fortsätter även kvinnorörelsens motståndsarbete med full kraft. Genom Sveriges Kvinnoorganisationers EU-finansierade projekt MOTERIS, synliggör vi hur mäns våld mot kvinnor och flickor hindrar oss från att åtnjuta våra mänskliga rättigheter. Dessutom sprider sig misogyni och hot bortom den fysiska världen.
Det som ofta hamnar i skuggan av digitaliseringen är upprätthållandet av en tradition som människor har behållit genom historien – misogyni, sexism och våld mot kvinnor – som tar en ny form under den nya digitala eran.
Kvinnor är den överväldigande vanligaste målgruppen för digitalt våld jämfört med andra utsatta grupper. Näthat riktat mot kvinnor inkluderar oftast nedsättande språk, vilket innebär att kvinnor ofta jämförs med föremål eller djur. Det är också vanligt att näthat främjar eller hyllar våld mot kvinnor och innehåller sexuella undertoner. FRA fann också att 1 av 10 kvinnor hade utsatts för minst en form av nättrakasserier sedan 15 års ålder. Kvinnor trakasseras enbart på grund av att de är kvinnor, på grund av deras kön, en realitet som inte går att identifiera sig bort från.
Studier visar att oavsett personliga åsikter om kvinnor och flickor och våra könsbaserade rättigheter, ser män i alla kategorier kvinnor som mindre kapabla att vara folkvalda tjänstemän – något som påverkar diskursen om kvinnors demokratiska deltagande i digitala rum. En EU-omfattande undersökning av Rådet för europeiska kommuner och regioner (CEMR) visade att 32% av kvinnliga politiska representanter har utsatts för våld. Trots ett ökande antal kvinnor i höga positioner syns också en ökning av antalet kvinnor som tystas, är rädda för att uttrycka sina åsikter och delta i den offentliga debatten.
Män anser vidare att hat mot kvinnor är mindre allvarligt och mindre skadligt för samhället än andra typer av digitalt våld, vilket cementerar normaliseringen av våld och hat mot kvinnor. Hat mot kvinnor skiljer sig från andra former av hat – där kvinnor inte utsätts för digitalt våld baserat på deras åsikter eller uttalanden, utan enbart för att de är kvinnor.
Det är inte möjligt att skilja på hat och våld mot kvinnor och flickor i digitala miljöer från det våld som utspelar sig i det fysiska rummet. De tillhör samma system som belönar kvinnofientliga beteenden och saknar rättsligt och socialt skydd för kvinnor. När hat mot kvinnor och flickor intensifieras digitalt, intensifieras våldet även i det fysiska rummet, vilket leder till att kvinnor och flickor fruktarför sina liv och drar sig tillbaka från offentligt deltagande.
Rädsla är ett effektivt verktyg för att upprätthålla social kontroll och begränsar yttrande- och rörelsefriheten för alla kvinnor och flickor, överallt. Dessa maktstrukturer används för att tysta kvinnor och flickors åsikter och uttalanden, vilket stärker den politiska kontroll som upprätthålls av män. 44,2 % av kvinnorna inom EU undviker vissa situationer eller platser av rädsla för att utsättas för våld och en av sju kvinnor undviker att lämna sina hem ensamma på grund av rädsla. När samhället och digitala algoritmer främjar våld mot kvinnor blir kvinnor och flickor föremål för social dominans genom rädsla, vilket ytterligare hindrar vår förmåga att delta i demokratiska processer.
När kvinnor utsätts för avhumanisering och våld äventyras vår förmåga att delta i politiska och sociala debatter, vilket är ett direkt hot mot demokratin. När samhället inte skyddar kvinnor i digitala rum trängs vi systematiskt ut ur de utrymmena. Detta leder till att våra röster försvagas av både rädsla och hat, vilket påverkar vår kapacitet att säga ifrån och delta i samhället. Detta är inte bara ett hot mot enskilda kvinnor och flickor, det är ett hot mot hela vår demokrati.