Sveriges Kvinnoorganisationer välkomnar en översyn av kontaktförbudslagstiftningen. Som framgår av utredningens hearing med brottsoffer- och kvinnorättsorganisationer och som landets kvinnojourer länge vittnat om är det idag svårt att få kontaktförbud utfärdat samtidigt som överträdelser sker ofta och med alltför ringa påföljder från rättsväsendet.
Situationen är så allvarlig att kontaktförbuden i många fall blivit verkningslösa när det kommer till män som begår våld mot kvinnor i deras närhet. Det är mot bakgrund av detta angeläget att reformera kontaktförbudslagstiftningen. Det är dock viktigt att kontaktförbud som regel behöver kombineras med andra insatser för att inte inge en falsk trygghetskänsla. I de fall ett kontaktförbud avslås bör den som nekats detta skydd direkt få hjälp att få tillgång till skyddat boende.
Sveriges Kvinnoorganisationer tillstyrker de flesta av utredningens förslag men är kritiska till att utredningen i vissa fall avråder från möjliga utvidgningar av påföljder som anses för ingripande på förbudspersonens rörelsefrihet. Utredningens bedömningar innebär i dessa fall att det är skyddspersonernas, oftast våldsutsatta kvinnors, liv som begränsas snarare än deras förövares. Sverige har fått kritik från Europarådets expertgrupp Grevio, som framhållit att vår nuvarande lag om kontaktförbud saknar en reglering som ser till att akuta förbudsåtgärder kan vidtas vid mäns våld mot kvinnor i nära relationer. Konventionsstater är skyldiga att säkerställa att en person som utövar våld i hemmet kan avlägsnas från bostaden vid situationer av överhängande fara, samt förbjudas att kontakta den som utsatts eller riskerar att utsättas för våld. Att den genomsnittliga tiden för att få ett kontaktförbud utfärdat är sju dagar är alldeles för långt med tanke på att ansökningar ofta är mycket akuta. Vi är därför mycket kritiska till att utredningen inte lägger förslag som till fullo lever upp till Grevios rekommendationer.