Sveriges kvinnoorganisationer är i huvudsak positiva till utredningens förslag om förtydliganden av myndigheters roll och ansvar i arbetet mot mäns våld mot kvinnor. Vi välkomnar förslaget om tydligare samordning och konkretisering av verksamhetsnära handlingsplaner. Dock är vi fortsatt oroade över vissa begrepp, formuleringar och den våldsförståelse som framträder i betänkandet. Genomgående i slutbetänkandet använder sig utredningen av uppradningen mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer, hedersrelaterat våld och förtryck samt utnyttjande i prostitution och människohandel, när de talar om vilket våld som jämställdhetspolitiken ska arbeta mot och hur det sjätte delmålet skall formuleras. Sveriges kvinnoorganisationer vill, likt i vårt remissvar på utredningens delbetänkande1, avråda från denna formulering av det sjätte delmålet som innebär ett uppräknande av våldsformer. Mäns våld mot kvinnor är ett väl inarbetat begrepp som i sin enkelhet fångar allt det våld som män begår mot kvinnor, och som är en konsekvens av samt upprätthåller ett patriarkalt och ojämställt samhälle. Jämställdhet handlar om kvinnor och män, om att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Det är just mäns våld mot kvinnor som är det våld som jämställdhetspolitiken bör ta sikte på, då det är mäns våld mot kvinnor som är ett hinder för jämställdheten.
Den föreslagna omformuleringen verkar snarare exkluderande än inkluderande, och riskerar att befästa de tre våldstyper som räknas upp som de enda eller huvudsakliga exemplen på mäns våld mot kvinnor. Vi anser att hedersrelaterat våld och förtryck på vissa sätt särskiljer sig från andra typer av mäns våld mot kvinnor och därför kan kräva särskilda åtgärder och bör motverkas med kraft, vi förordar dock en sammanhållen våldsförståelse. Den uppräkning av olika våldsformer som föreslås fragmenterar våldsförståelsen och riskerar att andra former av mäns våld mot kvinnor går under radarn och inte beaktas i arbetet mot mäns våld mot kvinnor; till exempel kvinnors utsatthet för sexuella trakasserier, exploatering i pornografi eller kommersialisering av kvinnokroppen i sexistisk reklam. Helhetsbilden av våldets omfattning och dess normalitet, vilket är avgörande för att förstå våldets mekanismer och bekämpa det, går förlorad. I samtliga synpunkter på utredningens förslag förordar vi därför att begreppet mäns våld mot kvinnor ska användas, utan att följas av uppradningar av andra våldsformer.
Vi anser även att formuleringen alla, oavsett kön, inte bör ersätta den nuvarande formuleringen kvinnor och män, flickor och pojkar. Detta är ett allvarligt avsteg från jämställdhetsintegrering som strategi som innebär att kvinnor och män, flickor och pojkar, ska synliggöras. Vi har lärt av historien att det är av yttersta vikt att inte använda ett könsblint språk inom jämställdhetsarbetet och –politiken, annars glöms eller prioriteras kvinnor och flickor bort. Könsblindhet leder till missuppfattningen att jämställdhet inte handlar om just maktförhållandet mellan män och kvinnor, flickor och pojkar, trots att det är själva grunden för de problem som jämställdhetspolitiken ämnar motverka. De nationella delmålen behöver vara tydligt könade, och nämna både kvinnor och män, flickor och pojkar.
Läs hela vårt remissvar här.
Läs utredningens slutbetänkande här.