Till minne av Ing-Marie Wieselgren – tal av Susannah Sjöberg under Almedalsveckan

2022 blev Ing-Marie Wieselgren brutalt mördad av en man vars enda mål var att komma till Almedalen och tysta en kvinna i debatten. Unizon, Klara K demokrati och Fredrika Bremer-förbundet arrangerade under årets Almedalsvecka en manifestation till minne för Ing-Marie Wieselgren. Sveriges Kvinnoorganisationers ordförande Susannah Sjöberg var en av flera talare, här är hennes tal:

Män som hatar kvinnor. Sällan har väl en författare varit mer to the point än Stig Larsson när han skrev titeln på sin berömda bok. När någon är exakt så tydlig händer det något med verkligheten. Den blir sann. För verkligheten är exakt så mörk som titeln på Larssons bok antyder. Det finns gott om män i denna värld som hatar kvinnor.

Jag tycker att det har varit en obehaglig vår. Där vi har nåtts av rapporter om att unga män enligt Ungdomsbarometern inte alltid tycker att demokrati är att föredra som bästa statsskick och där TV4:s kalla fakta avslöjat främlingsfientlighet och kvinnohat på anonyma internetkonton. De som försvarar påstår att det är skämt, humor, satir. Den som inte begriper det har ingen humor. Har man hört den förut? När någon drar ett sexistiskt skämt och man reagerar får man som kvinna höra ”kan du inte tåla ett skämt”.

Det kvinnohat som de sprids är direkt farligt. Det piskas upp en stämning mot offentliga kvinnor som Alice Teodorescu Måwe, Annie Lööv, Magdalena Andersson, Annika Strandhäll. Stämningen är misogyn, elak, förlöjligande och kan i värsta fall leda till våldsamheter från män som hatar kvinnor. Den här typen av inlägg leder till att kvinnor tystas, blir rädda och slutar i politiken.

Jag vill därför uppmana alla er som är här att ta med er det perspektivet framåt – förstå att kvinnohat är så normaliserat att vi inte ens lägger märke till det. Det finns i de anonyma kontona på internet, på öppna konton på X. Det finns i porren i mobilerna och i de anonyma flashbackkontona som kallar oss sliddjur och skriver sådant som detta citat jag själv läst på flashback: ”kvinnors enda reella värde för mänskligheten är att föda barn. Resten är kosmetika”.

Kvinnohat gör att kvinnor skräms till tystnad. Den yttersta och farligaste konsekvensen av kvinnohat är att kvinnor mördas.

Men jag har bestämt mig. Jag kommer aldrig att låta någon tysta mig. För jag har en röst och jag kommer fortsätta använda den. För kvinnor som Ing-Marie, som gjorde något gott för andra. Som ägnade hela sitt liv åt att försöka skapa en bättre värld.

Här på Gotland föddes och levde Josefin Nilsson, som sjöng i Ainbusk Singers. De har gjort en av mina favoritlåtar – Lassie. Det är en sång för tröst för den som är liten och svag. Josefin sjöng om hur hemskhet kan vända och om maskrosor som tänder tända sina knoppar till att växa upp till tusenden, om Lassie – och om att hon såg att godhet fanns!

Hoppets stjärna lyste klart runt Ing-Marie. Hon var en Lassie för så många. För maskrosbarnen som jag vet att hon samarbetade med. För de vuxna barnen med trauma. För de som led av psykisk ohälsa. Och står valet mellan det mörka, det hatiska eller det ljusa och det kärleksfulla så vet jag vad Ing-Marie hade valt. För henne och hennes minne, för alla kvinnor som är utsatta för våld och hat – vi tystnar aldrig.

Tack Ing-Marie för allt och tack för att ni lyssnade.