Öppet brev: Varför accepteras ekonomisk ojämställdhet och ekonomiskt våld i samband med skilsmässa?

Läs vårt öppna brev till statsråden Gunnar Strömmer (M) och Paulina Brandberg (L), där vi tillsammans med 18 andra företrädare för kvinnorörelsen emotser oss den utredning som ska göras av bodelningsreglerna.

Varför accepteras ekonomisk ojämställdhet och ekonomiskt våld i samband med skilsmässa?

Vi som undertecknar detta brev emotser den utredning som ska göras av bodelningsreglerna. Om den görs rätt kan den leda till att minska det ekonomiska våld och den utsatthet som drabbar främst kvinnor i samband med skilsmässa. Blir den fel, och utredningens direktiv alltför snäva, kommer den bli en papperstiger. Det vill vi till varje pris undvika.

Skilsmässor ökar könsskillnaderna avseende fastighetsägande mellan de tidigare makarna med 350 %. I relationer där båda makarna äger lika mycket under äktenskapet, äger mannen i genomsnitt 68 procent mer än kvinnan efter skilsmässan[1]. Det motsvarar 48 år av barnbidrag. Allt fler kvinnor känner oro för boende vid en eventuell separation, andelen har ökat från 45 procent till 57 procent sedan 2021[2]. Lågkonjunkturen slår särskilt hårt mot kvinnor.

Knappt några bodelningstvister når domstol idag. Det beror på att lagstiftaren har påtvingat parterna ett alternativt tvistlösningssystem som parterna måste betala för själva, innan de kan gå vidare till domstol. Det s.k. förrättningssystemet har inga tidsgränser eller sanktioner. Förrättare är normalt advokater, som debiterar ca 2 000 – 3 000 kr /timme. Varken rättsskydd (från en hemförsäkring) eller rättshjälp går att få för den här privata processen utanför domstol. Detta utestänger många kvinnor från att ens inleda en förrättningsprocess.

Förrättningssystemet är rättsosäkert och leder till att alltför många bodelningar blir ekonomiskt orättvisa. De utdragna processerna är förödande för den ekonomiskt svagare parten i en skilsmässa, det är vanligt att bodelningar tar flera år. Redan några månaders väntan och osäkerhet är extremt betungande (och påfrestande för barn som drabbas hårt vid utdragna bråk). Om något borde den här typen av tvister prioriteras i domstolarna. Nu är det precis tvärtom. Man har beskurit parterna rätten att direkt vända sig till domstol. Lagstiftaren och de professionella aktörer som tjänar på förrättningssystemet medverkar till ekonomiskt och psykiskt lidande som nu måste få ett slut.

Det råder politisk enighet om att bodelningsreglerna måste ändras. Samtliga riksdagsledamöter i riksdagens konstitutionsutskott står bakom en ändring och regeringen ska tillsätta en utredning. Det välkomnar vi, men vi är bekymrade över att Regeringskansliet inte vill fortsätta dialogen med oss när utredningsdirektiven ska utformas utan istället väljer att prata med de professionella aktörerna på området, däribland förrättare. Dessa har ett egenintresse i att bibehålla systemet. Vi vill därför framföra några viktiga förutsättningar för den utredning som ska tillsättas:

Förrättningssystemet utgör ett hinder för domstolsprövning

När utredningsdirektiven nu ska formuleras är det av största vikt att direktiven inkluderar möjligheten att helt avskaffa det förrättningssystem som nu hindrar en prövning i domstol inom skälig tid. Utredaren måste bedöma om nuvarande system är förenligt med Europakonventionen för mänskliga rättigheter. Om förrättningssystemet görs frivilligt, såsom alla andra alternativa tvistlösningssystem är i civilrättsliga tvister, löser det snabbt problemet med långdragna processer där ena parten kan svälta ut den ekonomiskt svagare parten (den idag vanligt förekommande metoden att vinna ekonomiskt eller hämnas). Det möjliggör också för rättshjälp för de som behöver. Att göra systemet frivilligt skulle vara den absolut enklaste, snabbaste och mest effektiva åtgärden.

Det har diskuterats en tidsgräns för förrättningen, inom vilken förrättaren måste ta ett beslut. Vi ser dock en stor risk att även en begränsad tidsgräns blir alltför lång och betungande för den ekonomiskt svagare parten. Även till exempel sex månader är en lång tid för den som står helt utan medel. Under en sådan period hinner privatpraktiserande advokater och jurister upparbeta stora kostnader som kan bli så betungande att det får samma avskräckande effekt som idag.

Att göra förrättningssystemet frivilligt är det enda sättet att göra förrättningsprocesser effektiva. Den processen kommer nämligen pågå så länge parterna är nöjda och anser att den ger resultat, och möjligheten att gå till domstol finns som en säkerhetsventil.

Lag om medling i privaträttsliga tvister

Det finns redan ett medlingsinstitut inom ramen för domstolens verksamhet. En utredning av bodelningsreglerna måste undersöka varför det ska finnas en ytterligare instans av medling i just bodelningstvister. I praktiken hamnar de flesta som efter en lång tid i förrättning går vidare till domstol, i medling när de kommer dit. Räcker det inte med domstolens särskilda medlingsinstitut?

Brist på sanktioner leder till regelbrott

Eftersom äktenskapsbalkens upplysningsplikt är sanktionsfri är det riskfritt att undanhålla tillgångar. Regler som saknar sanktioner är svaga. Regeringen måste utreda införandet av sanktioner för brott mot äktenskapsbalkens upplysningsplikt. Den möjlighet som idag finns att begära edgång på tillgångar används så gott som aldrig, dessutom är intresset från Åklagarmyndigheten att utreda mened i bodelningstvister lågt. Relevanta jämförelser kan göras i andra regelverk där det finns en upplysningsplikt, samt i brottsbalkens regler om förskingring och bedrägeri.

Statlig garanti som stöd för ekonomiskt utsatta

Den nuvarande ersättningsgarantin är på tok för låg och har dessutom sådana trösklar att den så gott som aldrig tillämpas. Ens om ersättningsgarantin skulle höjas kan den inte läka nuvarande systemets brister. Kostnadskonsekvenserna av att utöka ersättningsgarantin riskerar att bli alltför långtgående och hindra den ytterst angelägna förändring som behövs i systemet i övrigt.

Bodelningstvister täcks normalt inte av rättsskydd hos försäkringsbolagen eller rättshjälp från staten. Om förrättningsprocessen görs frivillig, likt det brittiska systemet, kan det gå fortare att komma till domstol. De parter som kommer i fråga för rättshjälp (dvs har små eller inga ekonomiska möjligheter) har idag inte råd att ens påbörja en bodelningsförrättning. De tvingas ge upp direkt, även i de fall de har rätt till en bodelningslikvid enligt äktenskapsbalken.

Vi menar att utredningen måste få i uppdrag att titta på möjligheten att finansiera en bodelning där medel för en sådan tvist saknas, genom att utöka möjligheten till rättshjälp.

Mäns våld mot kvinnor

Idag missbrukas bodelningsreglerna och används för att utöva ekonomiskt våld vilket slår särskilt hårt mot kvinnor. Våld kan ta många former, fysiskt, psykiskt och ekonomiskt. Med effektiva bodelningar kan ekonomiskt våld förhindras och det kan dessutom leda till att fler kvinnor har råd att skilja sig, skaffa bostad snabbare och komma ur våldsamma och destruktiva relationer.

Val av utredare

Som utredare kan inte utses en advokat, eftersom yrkeskåren har ett egenintresse i att upprätthålla nuvarande system då det skapar arbetstillfällen. Lämpligast vore en jurist med erfarenhet från arbete med kvinnors rättigheter och de praktiska problem som regelverket orsakar.

Vikten av en tydlig politisk signal och normförändring

Vi har mött många kvinnor som försökt stå upp för sin rätt men som uppmanats att ge upp och förlikas på villkor som är långt ifrån rättvisa. Vi har fått höra om ombud som brustit i processarbetet och om domare som pressar den ekonomiskt svagare parten till förlikning. Många kvinnor vittnar om att de behandlas som om de är giriga och aggressiva för att de står upp för sin rätt enligt äktenskapsbalken.

Det finns ett stigma att ”bråka” om pengar och det leder oftast till att kvinnor ger sig och avstår från rättvisa bodelningar vid skilsmässa. Äktenskapsbalken är tydlig med likadelning, och den ska dessutom skydda den ekonomiskt svagare parten. Så sker dock inte i tillämpningen av reglerna i praktiken. Det finns en frapperande slapphet och oförstående hos inblandade instanser.

Det behövs en stark och tydlig politisk signal till alla inblandade. Vid Justitieministerns möte i maj med konstitutionsutskottet (och bland andra Ownershift) gav ministern uttryck för att det kan behövas ett ”alexanderhugg” i arbetet med regelverket. Vi kan bara bekräfta detta, det är precis vad som behövs.  Sammanfattningsvis menar vi att en utredning av nya bodelningsregler måste; Undersöka om förrättningssystemet kan göras frivilligt, särskilt mot bakgrund av lagen om medling i vissa privaträttsliga tvister.Undersöka om det nuvarande obligatoriska förrättningssystemet är förenligt med Europakonventionen för mänskliga rättigheter;Undersöka införandet av sanktioner för brott mot äktenskapsbalkens upplysningsplikt;Föreslå förändringar som möjliggör för rättshjälp för bodelningsprocesser;Genomföras av en utredare som är oberoende och objektiv (inte en advokat) med insyn i praktisk tillämpning och gärna med erfarenhet av ekonomiska brott.

[1] Ownershifts rapport ”Ägande i nöd och lust” (2022)

[2] Fredrika Bremer-förbundet

Läs vårt öppna brev här