En särskild utredare ska se över reglerna om bodelningsprocessen och om betänketid i äktenskapsbalken. Syftet är att säkerställa en effektiv, rättssäker och fungerande ordning för den som vill separera – och att förebygga ekonomiskt våld. Sveriges Kvinnoorganisationer var inbjudna att bidra med inspel till utredningen vid ett möte den 10 juni. Beatrice Nordling, chefsekonom hos Sveriges Kvinnoorganisationer, medverkande under mötet – ta del av hennes anförande nedan.
”Sveriges Kvinnoorganisationer tackar för inbjudan till detta möte. Vi representerar tillsammans med våra medlemsorganisationer fler än 300 000 kvinnor och flickor i Sverige. Vi arbetar för att kvinnor ska kunna leva ett liv fritt från våld och ha samma ekonomiska villkor som män. Därför är vi negativt inställda till förrättningssystemet för bodelning som fördjupar den ekonomiska ojämställdheten samt riskerar att förvärra kvinnors utsatthet för våld.
Den största nackdelen med förrättningssystemet för bodelning är att det ska betalas ur egen ficka. Detta innebär att kvinnor, som i genomsnitt har 27 procent lägre livsinkomster och äger hälften av mäns kapital, och därmed är i ett ekonomiskt underläge, har svårare att hävda sin rätt vid bodelningsförfaranden – helt enkelt för att de inte har råd att anlita en företrädande part.
Den starkast bidragande orsaken till kvinnors lägre inkomster är det biologiska faktum att kvinnor bär och föder barn, och senare den sociala normen att kvinnor utför en större andel av det obetalda hem- och omsorgsarbetet. Vad menar jag med det? Jo, att det är när det första barnet föds som det verkliga lönegapet mellan kvinnor och män uppstår – vilket utgör den största faktorn i det totala inkomstgapet. Ett gap som inte stängs så länge vi lever. Det här utgör grunden till kvinnors ekonomiska underläge.
Kvinnors obetalda arbete möjliggör både hushållets och samhällets reproduktion – såsom att kvinnan går ner i arbetstid för att ta ett större ansvar för barnen då mannen jobbar i eget företag.
Till det obetalda arbetet tillkommer att ett hushålls löpande utgifter kan delas lika under äktenskapet, men det bestående värdet på de enskilda tillgångarna skiljer sig åt. Det är vanligt att kvinnor köper mat, kläder till barnen och presenter till förskolepersonalen – förbrukningsvaror som inte har något värde vid en skilsmässa. Samtidigt kanske mannen har satt av pengar på ett pensionskonto och betalat av på bilen – kapital som består.
Allt detta resulterar i att kvinnor går ur ett äktenskap med mindre än de hade när de gifte sig. Att kvinnor vid skilsmässa ska kunna få ut sin beskärda del av hushållets ekonomiska resurser återspeglar därför ett mer korrekt beskrivet ekonomiskt förhållande mellan de gifta än vad som syns på parternas bankkonton. Inte i lagens mening, men rent principiellt.
Det är dock inte alla kvinnor som har möjlighet att kräva sin rätt i bodelningsförfarandet. Det är nämligen mycket dyrt att inleda en bodelningsprocess. Och som vi har hört från flera av deltagarna här idag, så kan en sådan process ta uppemot tio år om din exman förhalar – med skenande advokaträkningar som följd. I de fall där det förekommer våld sanktionerar systemet att eftervåldet får hålla på långt efter att kvinnan brutit sig loss.
Det finns idag inget ekonomiskt stöd för bodelningsprocesser, då dessa är undantagna i hemförsäkringens rättsskydd och inte ingår i vad man kan få statlig rättshjälp för. De allra flesta har därmed inte råd att ens påbörja en bodelningsförrättning. De tvingas ge upp direkt, även i de fall de har rätt till en bodelningslikvid enligt äktenskapsbalken.
Vi förordar därför att förrättningsprocessen görs helt frivillig, med möjlighet att gå till domstol så fort endera parten vill detta.
Vi vill också särskilt lyfta frågan om betänketid vid skilsmässa som ingår i utredningsuppdraget. Detta är obligatoriskt för par som har barn under 16 år eller om inte båda vill skilja sig. Betänketiden innebär i praktiken att man måste ansöka om skilsmässa först en gång, och sedan igen på en ny blankett efter sex månader. Detta utgör ett hinder för kvinnor att skilja sig – vilket är särskilt allvarligt om en våldsam man finns med i bilden.
Vissa hyresvärdar tillämpar krav om att betänketiden måste vara förbi, vilket innebär att kvinnan i många fall inte har möjlighet att flytta innan de sex månaderna är över. Värt att komma ihåg när man pratar betänketid är att de allra flesta nog tänker till både en och två gånger innan de skiljer sig – och allra särskilt om det finns barn med i bilden. Att en kvinna, eller en man, inte skulle vara förmögen att fatta ett klartänkt beslut om sitt eget äktenskap ekar som ett hånskratt från tider där kvinnor ansågs vara hysteriska och mentalt labila. Betänketiden är en arkeologisk kuriositet som borde begravas för gott.
Vi är flera inbjudna här idag som vid upprepade tillfällen har lyft att det nuvarande obligatoriska förrättningssystemet bör ersättas med ett frivilligt dito, med möjlighet att gå direkt till domstol. Det här är det enda rättsområdet inom civilrättslig tvist som har ett påtvingat skiljeförfarande – vilket även detta framstår som ett förlegat arv från en juridisk och ekonomisk syn på kvinnor som icke-självständiga.
Med ett frivilligt förrättningssystem skulle problemet att kvinnor inte har råd att kräva sin rätt minska. Dels eftersom möjligheten till rättshjälp är större när ärendet når domstol, dels eftersom hotet om rättslig process troligtvis skulle medföra att fler bodelningar får en snabbare och billigare lösning. Utöver detta bör utredningen se över en utökad möjlighet till rättshjälp med ett betydligt högre inkomsttak än nuvarande bestämmelser.
Slutligen: Det är viktigt att synliggöra att det är kvinnor som är utsatta för våld och som är i ekonomiskt underläge. Det är inte en fråga om ”parter” utan om kvinnor och män – och om systematisk ojämställdhet i samhället. Det utredningsuppdrag om bodelning och betänketid ni har fått handlar inte om enskilda individer som utövar våld, utan om en struktur som upprätthåller och fördjupar ojämställdhet. Det handlar om kvinnors möjligheter till ekonomisk självständighet och frihet från våld.
Det är viktigt att denna förståelse genomsyrar utredningens arbete och framgår i slutsatserna.”