Detta är en replik på en artikel av Kutte Jönsson. Repliken publicerades på Aftonbladet Debatt den 23 juni 2014.

Jo, Kutte Jönsson, surrogatmödraskap är människohandel. Det handlar om att beställa ett barn och om att hyra en kvinnas livmoder. Det finns en vara, barnet, det finns en leverantör, surrogatmodern, och det finns en köpare. Slutsatsen är att surrogatmödraskap är, och alltid kommer att vara, handel med barn och handel med kvinnors kroppar. Detta gäller både kommersiellt och så kallat altruistiskt surrogatmödraskap.

Nätverket feministiskt nej till surrogatmödraskap har bildats för att protestera mot ytterligare en form av förtryck där kvinnors kroppar ska vara till för någon annan än kvinnorna själva. Det är en fortsättning på en patriarkal berättelse som vi är väl bekanta med, en berättelse om hur kvinnor och kvinnors kroppar utnyttjas av andra. Detta slås även fast i EU-parlamentets resolution från 2011 som konstaterar att surrogatmödraskap är ett utnyttjande av kvinnors kroppar och reproduktiva organ. Utifrån en feministisk förståelse är det självklart att ta ställning mot surrogatmödraskap.

Att genomgå en graviditet är bland det farligaste en fertil kvinna kan utsätta sig för. I ett tolerant samhälle kan det aldrig vara acceptabelt att betala någon för att gå igenom dessa risker. Surrogatmödraskap är lika lite ett yrke som slaveri eller prostitution är det. Att avtala bort sin egen kropp, en del av sig själv, är inte ”ett arbete”.

Jönsson beskyller Nätverket feministiskt nej till surrogat för att ta fattiga och exploaterade kvinnors parti. Det har han helt rätt i, det gör vi. I alla de länder där surrogatmödraskap är tillåtet förekommer en exploatering där välbeställda män, och ibland kvinnor, köper fattiga kvinnors livmödrar. Det finns ingenting som talar för att så inte skulle bli fallet om surrogatmödraskap legaliserades i Sverige. Det är dags att sluta tro att Sverige skulle vara ett unikt land där andra regler gäller än i resten av världen.

En annan röst som såväl Jönsson som många andra glömmer bort är barnets. Vi menar att barn har ett absolut och okränkbart värde. Därför får barn aldrig reduceras till att bli ett medel för att tillfredsställa vuxnas längtan, en produkt kring vilken avtal kan slutas. Det är ingen rättighet att få egna, genetiska barn, än mindre att kunna köpa dem.

Av dessa skäl förordar Nätverket feministiskt nej till surrogatmödraskap ett totalförbud mot surrogatmödraskap i Sverige.

Angela Beausang, fd ordförande Roks

Clara Berglund, vice ordförande Sveriges Kvinnoorganisationer

Nina Björk, författare och kulturskribent

Gerda Christenson, Kvinnofronten

Kajsa Ekis Ekman, journalist och författare

Mia Fahlén, överläkare i kirurgi

Marie-Louise Forslund, förbundsordförande, Kristdemokratiska Kvinnoförbundet

Mikael Gustafsson, EU-parlamentariker, Vänsterpartiet

Maria Hagberg, fil mag. i socialt arbete, internationell kvinnorättsaktivist

Yvonne Hirdman, professor i historia, Stockholms Universitet

Birgitta Holm, professor emerita i litteraturvetenskap, Uppsala Universitet

Carin Holmberg, fil dr i sociologi, Göteborgs Universitet

Carina Hägg, riksdagsledamot, Socialdemokraterna

Amineh Kakabaveh, ordförande, Varken hora eller kuvad

Maj-Inger Klingvall, ordförande, KSAN – Kvinnoorganisationernas samarbetsråd i Alkohol och Narkotikafrågor

Ewa Larsson, ordförande, Gröna Kvinnor

Stefan Lindborg, förbundsordförande, Ung Vänster

Sandra Lindquist, Förbundsordförande, Vänsterns studentförbund

Katarina Lindahl, ordförande, UN Women nationell kommitté Sverige

Annika Lundegårdh, ordförande, Centerkvinnorna Uppsala län

Anna Lena Mellquist, jurist

Désirée Pethrus, riksdagsledamot, Kristdemokraterna

Birger Schlaug, författare, f.d. språkrör (MP)

Karin Svensson, ordförande Roks, Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige

Stina Svensson, talesperson, Feministiskt Initiativ

Jenny Westerstrand, jur. dr. Uppsala universitet

Ebba Witt-Brattström, professor i litteraturvetenskap, Helsingfors Universitet

Gertrud Åström, ordförande, Sveriges Kvinnoorganisationer