Linda Tregaard och Maria Hagberg har besvarat Sveriges Kvinnoorganisationers debattartikel om surrogatmödraskap på SVT Opinion. Tregaard och Hagberg vill gärna upplysa oss om att längtan efter barn är en stark drivkraft.

Det är vi väl medvetna om. Det är en drivkraft så stark att den skapat en global industri.

I majoriteten av fallen handlar surrogatmödraskap om kvinnor i fattiga delar av världen som står till västerlänningars tjänst. En indisk studie från Anand, en stad i provinsen Gujarat som blivit ett centrum för surrogatindustrin, visar att 50 procent av surrogatmödrarna där är analfabeter.

Det säger något om kvinnornas sociala och ekonomiska utsatthet. Förutom att de flesta kvinnor som ställer upp lever under extremt fattiga förhållanden, kan de inte heller läsa kontraktet de skriver under.

När kvinnan undertecknar frånsäger hon sig rätten till sin egen kropp. Under nio månader kan beställare och kliniker helt kontrollera hennes leverne. Om det är någon forskning som behövs så är det forskning som återger surrogatmödrarnas perspektiv.

Både Tregaard och Hagberg hänvisar till så kallat alturistiskt (icke-kommersiellt) surrogatmödraskap. Men idén om det altruistiska surrogatmödraskapet är problematisk på flera sätt.

Genom att vädja till vår medkänsla med barnlösa och prata om hur godhjärtade individer ställer upp med sina kroppar för en syster eller en nära vän osynliggörs maktperspektivet.

Det är också en verklighetsbeskrivning som passar bra in i en patriarkal berättelse om hur kvinnor och kvinnors kroppar ständigt ska vara till för andra.

Dessutom är det i praktiken svårt att skilja på altruistiskt och kommersiellt surrogatmödraskap. Det går helt enkelt inte att kontrollera att det inte har förekommit några ekonomiska och sociala påtryckningar.

Erfarenheter från länder där altruistiskt surrogatmödraskap är tillåtet visar dessutom att det leder till ökad efterfrågan och ökad kommersiell handel.

Indien är idag ledande i att tillgodose surrogatmödraskap, medan amerikaner och britter dominerar bland köparna. Även när det är tillåtet i det egna landet vänder sig beställare till fattigare delar av världen.

Surrogatmödraskap handlar inte om kärlek och godhet, utan om handel med kvinnors kroppar och med barn.

Det är en praktik som bryter mot både Barnkonventionen och Kvinnokonventionen. Att det är en obehaglig insikt har vi full förståelse för.

Men om inte surrogatmödraskap per definition är barnhandel, så vet vi inte vad barnhandel i så fall skulle vara. Barnet är den produkt som regleras i ett avtal mellan köparen, de beställande föräldrarna, och säljaren, surrogatmamman.

Sveriges Kvinnoorganisationer står fast vid att det inte är en mänsklig rättighet att få barn. Däremot är det alla barns och kvinnors rätt att inte bli köpta och sålda.

Vi arbetar för kvinnors rätt att bestämma över sina egna kroppar, såväl när det gäller tillgången till abort som i motståndet mot surrogatmödraskap.

Clara Berglund, ordförande, Sveriges Kvinnoorganisationer