Debattartikeln publicerades i Aftonbladet den 26 oktober 2025.
Det pågår något djupt osunt i vårt samhälle där den ton, retorik och det hat som riktas mot kvinnor i offentligheten blivit en vardag – som ständigt tar sig nya skepnader. Allt från AI-genererad porr till mordhot i brevlådan används för att angripa och tysta kvinnor. Det är hög tid att se hatet för vad det är – ett hot mot demokratin.
När Centerpartiets partiledare Anna-Karin Hatt meddelade sin avgång satte det ljuset på villkoren för kvinnor i maktens rum. För Anna-Karin Hatt är inte ensam. Hennes berättelse är en del av ett växande mönster där kvinnor tystas, pressas och till slut lämnar sina uppdrag.
Enligt Jämställdhetsmyndigheten avstår var tredje förtroendevald kvinna från att uttrycka sina åsikter i sociala medier av rädsla för hat och hot. 22 procent av kvinnor i politiken har låtit bli att engagera sig i vissa frågor på grund av utsatthet – jämfört med 14 procent av männen. Unga kvinnor och kvinnor med minoritetsbakgrund är särskilt utsatta.
Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) visar att kvinnor i offentligheten utsätts för mer hot och hat än män, ofta med sexuella eller förnedrande inslag. Kvinnor angrips inte bara för vad de säger – utan för att de talar. Sedan tidigare vet vi att Sverige är ett av de länder där incel-aktiviteten per capita är som högst i världen – en digital miljö där kvinnoförakt och våldsromantik frodas.
Sedan den 1 juli i år omfattas kön av hatbrottslagstiftningen i Sverige. Det är ett viktigt steg framåt. Men lagändringen måste följas av resurser, utbildning och konsekvent tillämpning. I dag anmäls många brott utan att utredas eller leda till åtal. Rättssystemet måste fullt ut ta ansvar för att skydda kvinnors yttrandefrihet och demokratiska deltagande.
Även partierna har ett stort ansvar. I en allt mer polariserat samhälle ligger ett stort ansvar på att dem att inte bidra till eller underblåsa hat och sexism.
För det kvinnohat som sprids är direkt farligt. Det piskas upp en misogyn, förlöjligande och aggressiv stämning mot offentliga kvinnor som i värsta fall leda till våld. Resultatet blir att kvinnor tystas, blir rädda och lämnar politiken – och där den yttersta konsekvensen av kvinnohat är dödligt våld.
Därför kräver kvinnorörelsen:
1. Att polisväsendet tilldelas tillräckliga resurser och tydliga prioriteringar för att
hatbrottslagstiftningen, som nu även omfattar kön som skyddad grund, ska kunna
tillämpas effektivt och rättssäkert.
2. Att större krav ställs på sociala medieplattformar att ingripa mot hat, hot och
trakasserier.
3. Att ökade resurser tillförs säkerhetsarbetet för kvinnoorganisationer.
4. Att partier tar ansvar för att motverka polarisering och agerar mot kvinnohat inom sina egna led.
Varje kvinna som lämnar offentligheten på grund av hot och hat är ett misslyckande för demokratin. Nu måste kvinnohatet tas på allvar.
Adine Samadi, ordförande, Roks – Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige
Alma Softic, ordförande, Bosnien och Hercegovinas Kvinnoriksförbund i Sverige
Amineh Kakabaveh, ordförande, Varken hora eller kuvad
Anneli Westling, ordförande, Sverigeunionen av Soroptimistklubbar – Soroptimist Sweden
Annelie Kraft, ordförande, Svenska Kvinnors Vänsterförbund
Bodil Davidsson, ordförande, Kvinnor I Svenska kyrkan
Camilla Skyttman, ordförande, Women’s rights watch
Camilla Wagner, ordförande, Fredrika Bremer–förbundet
Carina Hägg, styrelseledamot, Jourerna i sydöst
Cecilia Silfwerbrand, ordförande, Svenska Kvinnors Europa Nätverk
Ewa Johansson, riksordförande, Delta Kappa Gamma
Ewa Larsson, ordförande, Fria Gröna Kvinnor
Gertrud Åström, ordförande, Östersjöfred
Gunnel Hall, ordförande, KvinnorKan
Hero Rashid, ordförande Tensta-Hjulsta Kvinnocenter
Hacer Korucu, ordförande, Hand in Hand for Women
Irada Söderberg, ordförande, Förenade Kvinnor
Mahin Alipour, ordförande, Kvinnorättsförbundet Stockholm
Maria Rashidi, ordförande, Kvinnors Rätt
Maria Sommardahl, ordförande, Operation 1325
Meriam Bani, ordförande, Hope
Mona Hjortzberg, ordförande, Kvinnor inom räddningstjänsten
Marie Trollvik, ordförande, Lönelotsarna
Olga Persson, ordförande, Unizon – som samlar merparten av Sveriges kvinnojourer
Renas Khezri, Kurdistans demokratiska kvinnoförbund
Susannah Sjöberg, generalsekreterare, Sveriges Kvinnoorganisationer
Susanne Hedman Jensen, ordförande, KSAN – Kvinnoorganisationernas samarbetsråd i alkohol- och narkotikafrågor
Susanne Sznajderman-Rytz, ordförande, Wizo Sverige
Sofia Kühner, vice ordförande, Sveriges Kvinnliga Läkares Förening