I fem år har Elvy Svennerstål representerat Sveriges Kvinnoorganisationer i European Women’s Lobbys styrelse. Under generalförsamlingen den 7-10 juni 2018 i Bryssel tackades hon för sitt arbete och engagemang. Här berättar Elvy själv mer om sina erfarenheter.

Det var en kulturkrock att som tidigare tjänsteman i Europaparlamentet – med dess byråkratiska organisation – väljas in i EWL 2013. EWL var en mastodontorganisation inom det civila samhället där det inte var helt lätt att urskilja ansvarsfördelningen mellan kansliet och de valda representanterna. Jag var också chockad över EWL:s problemtyngda ekonomi.

Som nyvald var jag ivrig supporter av dåvarande presidenten Viviane Teitelbaums effektiviseringsförslag. Framförallt såg jag att det var nödvändigt att minska antalet styrelseledamöter. Jag var tyvärr rätt ensam om detta och styrelsens består fortfarande av 40 kvinnor, men möts numera bara två gånger per år. I praktiken leds arbetet av exekutivkommitten dit jag valdes in 2013. Från och med 2016 är jag även EWL:s vicepresident.

De första åren i exekutivkommittén dominerades av arbetet med nya styr- och måldokument. Vi tog fram en strategi för ett feministiskt Europa 2016-2020, en ny vision med mål och prioriteringar för verksamheten, ett program för samarbete med medlemsorganisationerna och nya indikatorer för verksamhetsuppföljning. Den nya generalsekreteraren Joanna Maycock hjälpte oss tillsammans med dessa processer att blåsa nytt liv i EWL.

Det mest långtgående beslutet var en “Financial Resilience and Sustainability Plan” som innebar en kraftigt ökad budget och minskat ekonomiskt beroende av Kommissionen. Planen har lyckats i så måtto att EWL, efter många år av underskott, sedan 2016 har visat överskott. Men för att förbli lyckosam kräver den nya inriktningen ökad insyn i budgetprocessen, inklusive försäkran om att bidragsgivarnas värdegrunder stämmer överens med EWL:s. Den arbetsgrupp som inrättats för att arbeta med ekonomisk översyn har en grannlaga uppgift.

Eftersom Sverige har rykte om sig att vara bäst på jämställdhet kan man inbilla sig att det är en lätt match för Sveriges Kvinnoorganisationer att få andra länder i EWL att anamma vår jämställdhetspolitik. Och visst finns lyckade exempel på detta. Ett sådant är “den svenska modellen” beträffande prostitution. Jag minns när jag från podiet i Europaparlamentet hörde parlamentarikernas nedlåtande fniss när det deklarerades att Sverige infört en sexköpslag. Men fnisset upphörde när andra länder följde efter. Ihärdigt påverkansarbete från kvinnorörelsen har bidragit till det genomslag som Sveriges prostitutionspolitik har fått i Europa och världen.

Det finns också exempel som inte varit lika lyckade. Jag har många gånger talat mig hes för den svenska föräldraförsäkringen. Min kamp fick extra skjuts när Kommissionen våren 2017 la fram ett direktivförslag som innefattade fyra betalda pappa- och mammamånader. Men tyvärr håller många EWL-koordinationerna fast vid det föråldrade mammadirektivet.

Slutligen vill jag nämna några höjdpunkter under mitt sista år i EWL. En var när jag vid generalförsamlingen presenterade Sveriges Kvinnoorganisationers arbete med jämställdhetsbudgetering för Kommissionens vicepresident Frans Timmermans. En annan var när jag på EU-ministrarnas möte i Göteborg presenterade EWL:s syn på jämställdhet som en nyckel till rättvisa jobb. Ett tredje viktigt moment var delta på det sociala toppmötet i Göteborg för att sprida kunskap om jämställdhetsbudgetering, balans mellan arbets- och privatliv, investeringar i vård och omsorg, jämställda löner och pensioner med mera.

Med denna återblick tackar jag för mina år i EWL och önskar den tillträdande representanterna Linda Schang och Emma Blomdahl lycka till!

Elvy Svennerstål