Sveriges kvinnoorganisationer har nu skickat in underlag till FN:s särskilda rapportör för våld mot kvinnor och flickor, Reem Alsalem. I underlaget svarar vi på frågor om äldre kvinnors situation och utsatthet i Sverige, för att bidra till hennes kommande rapport om äldre kvinnors upplevelser och utsatthet för våld i världen.
I vårt inspel till FN betonar vi äldre kvinnors dubbla utsatthet på grund av att de dels är kvinnor, men också på grund av ålderdom, som gör många äldre extra sårbara till följd av åldersrelaterade sjukdomar eller kognitiva svårigheter. Samtidigt som samhället i Sverige idag saknar förmågan att se, förstå och agera när det kommer till mäns våld mot äldre kvinnor. Äldre kvinnor blir sällan trodda på när de berättar om sina upplevelser. Fysiska skador misstolkas ofta som tecken på ålderdom och psykiskt våld förstås som missförstånd eller att den äldre kvinnan blivit förvirrad.
I takt med en högre ålder har samhället en tendens att avsexualisera kvinnor, vilket gör det obegripligt för omgivningen att en äldre kvinna kan utsättas för sexuellt våld, särskilt av en mycket yngre man. Det typiska eller ideala offret för sexuellt våld i Sverige ses inte vara en äldre kvinna. Stereotypiska antaganden och bristande kunskap gör det också svårare att inse att även en äldre man faktiskt kan vara en våldsförövare eller att en äldre kvinna kan bli våldtagen i sitt eget hem.
Vi lyfter även äldre kvinnors utsatthet till följd av pensionssystemet som historiskt sett missgynnat kvinnor och gör än idag. Särskilt drabbade är utrikes födda äldre kvinnor. En sammanställning från Folksam visar att i 208 av 290 kommuner i Sverige ligger den genomsnittliga pensionen för kvinnor födda 1957 under gränsen för relativ fattigdom. Många äldre kvinnor upplever det inte bara känslomässigt svårt att lämna sin man, utan även ekonomiskt omöjligt.
Sverige måste göra mycket mer för att skydda äldre kvinnor.