Igår deltog Sveriges Kvinnoorganisationer vid en konferens i Bryssel arrangerad av European Semester Alliance. Alliansen är ett samarbete mellan civilsamhällesorganisationer och fackförbund i EU och syftar till att öka civilsamhällets möjligheter att påverka EU2020-strategin och den europeiska planeringsterminen.
EU2020-strategin är EU:s gemensamma strategi för “smart, hållbar och inkluderande tillväxt”. Från civilsamhället finns en växande kritik mot att strategin är för fokuserad på ekonomiska mål och tillväxt, på bekostnad av mål om minskad fattigdom, ökad social inkludering och förbättrad miljö. Det finns också en kritik mot att kunskapen om strategin och planeringsterminen brister på nationell nivå och att civilsamhället ges för lite inflytande och möjlighet att påverka.
European Semester Alliance har bildats för att stärka dialogen mellan civilsamhället och den Europeiska planeringsterminen på EU-nivå och på nationell nivå. De arbetar för att EU2020-strategin ska bli mer demokratisk, social och hållbar genom att engagera civilsamhället.
Den 3 december höll European Semester Alliance en konferens i Bryssel där representanter från civilsamhället berättade om hur processen ser ut i deras respektive länder, vad som fungerar bra och mindre bra. Civilsamhället inbjöds också att ställa frågor till representanter från EU-kommissionen.
Mary Collins, European Women’s Lobby, deltog och framförde kritik mot att jämställdhetsperspektivet saknas i EU2020-strategin trots de många studier som pekat på sambanden mellan kvinnors deltagande i ekonomin och hållbar tillväxt. Pensionsgapet i EU är 39 %, trots detta riktas inte några rekommendationer till medlemsstaterna om att minska vare sig löneskillnader eller pensionsskillnader mellan kvinnor och män. ”Kvinnor är halva befolkningen, inte en marginaliserad grupp”, sa hon.
Mary Collins framförde också kritik mot att civilsamhället inkluderas för lite i processen. Hon jämförde med FN:s processer kring CEDAW och Handlingsplanen från Peking, där civilsamhället bjuds in och uppmanas att lämna skuggrapporter på regeringens rapporter. Mary framförde att någon liknande mekanism bör implementeras i EU2020-arbetet och de nationella reformprogrammen.
Paul Ginnell, representant för European Anti Poverty Network (EAPN Europe), framförde att EU2020-strategin behöver färre mål och mål som faktiskt kan uppnås. Det är uppenbart att de nuvarande målen är för höga, exempelvis målet om minskad fattigdom. Fattigdomen minskar inte, tvärtom ökar den och detsamma gäller för arbetslösheten inom EU.
Raquel Lucas, representant för EU-kommissionen, menade att problemet med EU2020-strategin främst är att implementeringen brister och att den varierar väldigt i de olika medlemsländerna. Hon menade att det är upp till varje medlemsland att involvera civilsamhället i implementeringen. Representanter för European Semester Alliance ställde sig dock frågande till varför civilsamhället ska involveras i implementeringen när de inte involveras i att ta fram rekommendationerna och målen.
Läs mer om European Semester Alliance här. De har bland annat tagit fram en “verktygslåda” med information om EU2020-strategin, europeiska planeringsterminen och hur du kan göra för att påverka den.
