Sveriges Kvinnoorganisationer har den senaste veckan reagerat på förslag om förändringar i lagstiftningen om könstillhörighet. Vi menar att alla lagförändringar som görs måste analyseras ur ett jämställdhetsperspektiv och att detta inte har gjorts i tillräckligt stor utsträckning. För dig som vill veta mer om vår hållning i dessa frågor har vi sammanställt några frågor och svar!

Vad har hänt?
Den 18 maj meddelade socialminister Annika Strandhäll och demokratiminister Alice Bah Khunke i Svenska Dagbladet att regeringen vill att det ska vara ”enkelt och snabbt” för unga att byta juridiskt kön och få tillgång till könsbekräftande kirurgi. Den 22 maj skrev Sveriges Kvinnoorganisationer en replik där vi bekräftar att transpersoners ohälsa är ett problem som ska tas på stort allvar, men att det är viktigt att utreda eventuella lagändringar noga och att ta hänsyn till hur snäva könsroller kan påverka barn som ifrågasätter sin könsidentitet. RFSL och RFSL Ungdom svarade på repliken den 24 maj. Efter det har vi skrivit en sista replik där vi förtydligar att Sveriges Kvinnoorganisationer verkar för alla kvinnors rättigheter, inklusive transkvinnors. Vi har framhållit att det är viktigt att inta en försiktighetsprincip när det just gäller barn, och efterfrågat mer forskning.

Vad innebär regeringens förslag?
Regeringen vill ersätta den nuvarande lagen om könstillhörighet med två nya lagar. Den ena lagen handlar om att vuxna och barn som fyllt 12 år ska kunna ansöka om att få det kön som framgår i folkbokföringen, alltså det juridiska könet, ändrat. Ansökan ska beviljas om ”sökanden upplever att det kön som framgår av folkbokföringen inte stämmer överens med könsidentiteten, och det kan antas att sökanden kommer att leva i samma könsidentitet även i framtiden”. Barn som har fyllt 15 år kan göra ansökan själv och föra sin egen talan.

Den andra lagen handlar om att personer som upplever att deras kroppar inte stämmer överens med deras könsidentitet har rätt att få kirurgiska ingrepp i könsorganen om det kan antas att de kommer att leva i samma könsidentitet även i framtiden. Barn som är under 18 år kan ansöka om att få göra kirurgiska ingrepp hos Socialstyrelsen som då ska ta ställning till om synnerliga skäl föreligger.

Vad tycker Sveriges Kvinnoorganisationer om förslagen?
Sveriges Kvinnoorganisationer tycker att transpersoners ohälsa ska tas på största allvar och att vuxna och barn med könsdysfori ska få stöd och hjälp för att må bättre. Vi ser samtidigt att många frågor om hur vi bäst kan hjälpa barn som ifrågasätter sin könsidentitet fortfarande är obesvarade. Vi anser att lagändringarna borde analyseras ur ett jämställdhetsperspektiv som utöver barnens upplevelser också tar hänsyn till hur snäva föreställningar om hur tjejer och killar ska bete kan påverka barns identitetsutveckling. Det är en förutsättning för att säkerställa att alla kvinnor, tjejer och transkvinnor får rätt hjälp och förutsättningar.

Vad säger forskningen?
Forskningen säger att tidigt insatt behandling av könsdysfori ger bättre resultat. Samtidigt vet vi fortfarande allt för lite om hur man bäst ska hjälpa barn som ifrågasätter sin könsidentitet. De senaste åren har antalet barn som ansöker om könsidentitetsutredningar ökat med hundra procent per år. Vad ökningen beror på är inte klarlagt. Av de barn som är yngre än 12 år vidhåller endast 20 procent att de vill genomgå en transition från ett kön till ett annat, medan 80 procent ångrar sig och vill stanna i den könsidentitet de tillskrivits. En annan osäkerhet handlar om att tonåringar med autismspektrumdiagnoser är starkt överrepresenterade bland barn som ifrågasätter sin könsidentitet, 26 procent jämfört med 2,5 procent i befolkningen i övrigt. Vad överrepresentationen beror på och hur de bäst blir hjälpta vet vi inte. Läs mer i Läkartidningen.

Vad menar ni med att lagändringarna kan försvåra för jämställdhetsstatistiken?
Att använda könsuppdelad statistik för att identifiera skillnader mellan kvinnor och män, flickor och pojkar, är förutsättning för allt jämställdhetsarbete. Sveriges Kvinnoorganisationer anser att det är viktigt att utreda vilka konsekvenser det får för jämställdhetsstatistiken om processen för att ändra sin juridiska könstillhörighet förenklas. Har det någon betydelse för den könsuppdelade statistiken om människor enkelt kan byta mellan olika juridiska kön? Hur kan vi arbeta parallellt med enkätundersökningar som ställer frågor om könsidentitet, och registerundersökningar som utgår från juridiskt kön? Är det berättigat att använda juridiskt kön som variabel om tillhörigheten bygger på självidentifikation? Hur kan vi se till att statistiken fortsätter ha samma legitimitet och användbarhet även om juridiskt könsbyte underlättas? Sveriges Kvinnoorganisationer menar att det behövs en ny utredning som utifrån en intersektionell ansats väger in transpersoners behov, men också analyserar lagändringarnas konsekvenser för jämställdhetsarbetet.

Varför engagerar sig Sveriges Kvinnoorganisationer i frågan om juridiskt könsbyte och könsbekräftande kirurgi?
Sveriges Kvinnoorganisationers uppdrag är att arbeta för att ett jämställdhetsperspektiv ska integreras i alla delar av samhället, i synnerhet när nya lagar ska utformas. Att synliggöra hur barn och unga påverkas av bristen på jämställdhet och snäva föreställningar om manligt och kvinnligt är en viktig fråga för oss. Det är också ett perspektiv som vi anser måste finnas med när den stora ökningen av barn som ifrågasätter sin könsidentitet analyseras. När två lagar som rör könstillhörighet föreslås ändras anser vi att det är viktigt att uppmärksamma regeringen på att jämställdhetsperspektivet inte tagits i beaktande i de bakomliggande utredningarna.

Sveriges Kvinnoorganisationer vill också bidra till att förändringarna av könstillhörighetslagstiftningen utformas på ett sätt som inte försvagar jämställdhetsarbetet. Om vi inte medvetet arbetar för att förstärka jämställdhetsarbetet finns en risk att förändringar som gör att personer enkelt kan välja juridiskt kön i förlängningen leder till att det blir svårare att använda könsuppdelad statistik. Sveriges Kvinnoorganisationer vill göra allt vi kan för att så inte ska ske.

Vad grundar ni ert ställningstagande på?
Sveriges Kvinnoorganisationer har bred kunskap om och mångårig erfarenhet av att arbeta för jämställdhet och kvinnors rättigheter. Det är utifrån detta kunskapsfält vi tar oss an alla frågor. Vi tycker att det är viktigt att analysera nya lagförslag på alla områden, även HBTQ-området, ur ett jämställdhetsperspektiv. Vi för gärna en dialog med aktörer som arbetar specifikt med HBTQ-frågor för att tillsammans hitta de bästa lösningarna!

Arbetar Sveriges Kvinnoorganisationer för transkvinnors rättigheter?
Ja. Sveriges Kvinnoorganisationer arbetar för alla kvinnors och flickors rättigheter, inklusive transkvinnors. Vi tar transpersoners ohälsa och den diskriminering som transpersoner utsätts för på största allvar. Det är en av orsakerna till att vi engagerar oss i den viktiga frågan om juridiskt könsbyte och tillgången till könsbekräftande kirurgi. Vårt arbete och våra ställningstaganden utgår från FN:s Kvinnokonvention och den efterföljande handlingsplanen från Peking.

Hur tycker ni att situationen ska förbättras för enskilda transpersoner?
Sveriges Kvinnoorganisationer tycker att det är viktigt att enskilda transpersoner får den vård, det stöd och den hjälp de behöver. För att säkerställa att så sker måste alla bedömningar ha ett tydligt jämställdhetsperspektiv så att också det ojämställda samhällets konsekvenser vägs in. Det är också viktigt att transpersoner ska aldrig skuldbeläggs för och utmaningar som kan uppnås när jämställdhetsarbetet och arbetet för transpersoners liv och villkor ska kombineras.