Debattartikeln publicerades i Dagens ETC 31 maj 2013.

Mäns livsvillkor och verksamhet utgör fort­farande riktmärken för den ekonomiska politiken vilket får negativa konsekvenser för samhällsekonomin och för jämställdheten, skriver Gertrud Åström, ordförande för Sveriges Kvinnoorganisationer.

Budgetsatsningar ger olika resultat för kvinnor och män. Det vet regeringen och har därför beslutat att samtliga utgiftsområden ska redovisas med könsuppdelad statistik. Vi har undersökt om detta har gjorts. Det har det, till knappt hälften. Men majoriteten av alla uppgifter om satsningar och resultat i diagram och tabeller är inte könsuppdelade och den statistik som finns analyseras antingen inte alls eller bristfälligt. Vår slutsats är att skillnader i resultat mellan män och kvinnor inte utgör underlag för insatser. Därför kommer regeringens satsningar inte heller att leda till en jämställd framtid.

Sveriges Kvinnoorganisationer har genomfört vår femte granskning av budgetpropositionen. I år har inriktningen varit hur den ekonomiska kris, som fungerat som en fond till politiken under flera år, omtalas och hanteras ur ett jämställdhetsperspektiv. Regeringen har framhållit att ökad jämställdhet har omedelbara ekonomiska fördelar och är en smart investering för framtiden. Det är en slutsats vi delar. Vi ser jämställdhet som en smart lösning på samhälleliga problem. Tyvärr är inte budgetpropositionens lösningar fullt så smarta som vi skulle önska.

Den 29 maj släppte Sveriges Kvinnoorganisationer rapporten ”Kvinnorna och krisen” som debatterades av partiernas ekonomiska talespersoner i riksdagen samma dag. Vårt syfte är att bidra till att samhällets resurser fördelas rättvist mellan kvinnor och män och att medvetenheten ökar om alternativa principer som budgetarbetet kan vila på.

Regeringen menar att jämställdheten gynnas av reformer som RUT-avdrag, jobbskatteavdrag och sänkningar av restaurangmomsen. Dessa antas öka den ekonomiska drivkraften att gå från deltid till heltidsarbete, öka kvinnors arbetskraftsdeltagande och göra ett jämställt uttag av föräldraledigheten mera lönsamt. De nämnda reformerna har dock inte lett till mindre skillnader i disponibel inkomst mellan kvinnor och män. Skillnaderna har tvärtom ökat sedan 2003. Den allra största skillnaden i disponibel inkomst finns mellan ensamstående kvinnor och män med små barn. Slutsatsen borde då vara att den ekonomiska drivkraften uteblivit.

I budgetarbetet får det politiska intresset för jämställdhet och kvinnor som grupp stå tillbaka. Mäns livsvillkor och verksamhet utgör fortfarande riktmärken för den ekonomiska politiken vilket får negativa konsekvenser för samhällsekonomin och för jämställdheten. Högre krav på sparsamhet ställs på områden som domineras av kvinnor, skolan, vården och omsorgen.

Skribenterna i vår rapport efter­lyser en ny politik om vi ska kunna leva jämställda liv. De ekonomiska styrinstrument som används i politiken måste stödja jämställdhet. Det är i budgetpropositionen som ramarna för den framtida politiken stakas ut och det är dags att vi börjar diskutera vad feministiska perspektiv och alternativ på ekonomi och samhälle har att erbjuda. Med den som utgångspunkt kan vi förhoppningsvis få en förnyad feministisk diskussion om arbetets värde, om hållbarhet och om ekonomi.

GERTRUD ÅSTRÖM
Ordförande Sveriges Kvinnoorganisationer

Vår jämställdhetsgranskning av budgeten för 2013: Kvinnorna och krisen