Debattartikeln publicerades på SVT Debatt 16 april 2012.
En stor del av debatten kring regeringens vårproposition har handlat om ungdomsarbetslösheten. Debatten och åtgärderna skulle tjäna på att tydligt utgå från unga kvinnors respektive unga mäns olika villkor. Unga kvinnor är överrepresenterade bland undersysselsatta och i osäkra visstidsanställningar. De har också en svagare anknytning till arbetsmarknaden. I budgetpropositionen för 2012 är detta osynligt. Inga förslag eller insatser har lagts för att motverka mönstret, skriver Gertrud Åström, ordförande för Sveriges Kvinnoorganisationer.
Den ”duktiga flickan” har länge satt ramarna för hur unga kvinnor förväntas vara och agera. Flickor disciplinerar sig hårt, psykiskt och fysiskt, för att leva upp till bilden. De får tidigt lära sig att inte ta för mycket plats. Nyligen publicerad forskning visar att unga kvinnor idag vet att de måste prestera bra i skolan, annars kan de inte lyckas i livet. Unga män ser i högre grad sådant som sociala kontaker som viktigare för en framtida karriär.
Den 19 april släpper Sveriges Kvinnoorganisationer rapporten ”Duktiga flickor kostar inte – en jämställdhetsanalys av budgetpropositionen för 2012”. Vi har undersökt hur könens skilda livsvillkor återspeglas i regeringens resursfördelning. Vi har analyserat fördelningen och insatserna inom utgiftsområdena för utbildning, arbetsmarknad och socialpolitik och kan konstatera att inget av dessa har ett genomgående jämställdhetsperspektiv.Trots att regeringen har slagit fast att jämställdhetsperspektivet ska genomsyra alla förslag och beslut, tar de politiska målen som satts upp på områdena ingen hänsyn till unga kvinnors och mäns olika förutsättningar.
En stor del av debatten kring regeringens vårproposition har handlat om ungdomsarbetslösheten. Debatten och åtgärderna skulle tjäna på att tydligt utgå från unga kvinnors respektive unga mäns olika villkor. Unga kvinnor är överrepresenterade bland undersysselsatta och i osäkra visstidsanställningar. De har också en svagare anknytning till arbetsmarknaden. I budgetpropositionen för 2012 är detta osynligt. Inga förslag eller insatser har lagts för att motverka mönstret. Resultatet blir att i samtliga arbetsmarknadspolitiska insatser som könsblint riktas till unga personer är andelen unga män högre.
Också de stora utbildningspolitiska satsningarna tillfaller i högre grad unga män. Stora insatser har gjorts inom mansdominerade områden som teknik-, yrkesförberedande- och lärlingsutbildningar. Varför finns inte motsvarande satsningar inom de kvinnodominerade vård- och omsorgsprogrammen, trots att efterfrågan här kommer att vara stor framöver? Ett annat problem är att flickor som gått yrkesförberedande utbildningar i betydligt lägre grad än pojkar hittar ett arbete. I propositionen problematiseras inte de könsstereotypa utbildningsvalen. Följaktligen kommer heller inga förslag. Den könsuppdelade arbetsmarknaden och den ekonomiska ojämställdheten består.
På det hälsopolitiska området visar vår granskning att satsningar, bland annat inom barn- och ungdomspsykiatrin, är könsblinda, trots att flickors och pojkars vårdbehov ofta ser olika ut. Könsblindheten leder tillen mycket skev resursfördelning. Den pojkdominerade ungdomsvården kostar tio gånger mer än den flickdominerade heldygnsvården inom barn- och ungdomspsykiatrin. Är detta rimligt?
Vi konstaterar att regeringen inte lever upp till det egna åtagandet att jämställdhetsintegrera sin politik. Mål, statistik, analyser och resursfördelning som tar hänsyn till flickor och pojkar, kvinnor och män, saknas i hög utsträckning. Det är en försummelse som resulterar i att insatser utformas till synes könsneutralt men i praktiken i högre grad följer unga mäns villkor och behov. Med andra ord prioriteras inte den ”duktiga flickan”.
Sveriges Kvinnoorganisationer vill lyfta frågan om hur kvinnor och män värderas. Om vad som får, och inte får, kosta samhället. Verkligt jämställdhetsarbete måste ifrågasätta de normer som omgärdar unga kvinnor och män. Vi efterlyser analyser av de uppgifter som finns och önskar svar på frågan om varför insatser för unga kvinnor får kosta mindre och vilka konsekvenser det har för utvecklingen i samhället.