Utrikes födda kvinnor möter fortsatt stora hinder i etableringen. I såväl regeringens budget som i uppdragen till Arbetsförmedlingen framgår att utrikes födda kvinnors arbetsmarknadsetablering är ett prioriterat område. Samtidigt möts de ambitiösa målformuleringarna inte av ekonomiska prioriteringar.
Sveriges Kvinnoorganisationer har granskat utvecklingen inom arbetsmarknads- och etableringspolitiken från och med 2015 då flyktingmottagandet nådde sin topp fram till idag, och hur väl dessa system fungerat för utrikes födda kvinnor. Rapporten är en uppföljning av Snabbspår och stickspår från 2017.
Frågan vi ställer oss i denna uppföljning är: vad har hänt sedan dess? Är läget detsamma för kvinnor som invandrar till Sverige idag? Vad hände med de kvinnor som deltog i etableringen då, 2015? När vi svarar på dessa frågor framträder en komplex bild av en förändrad migrationspolitik som i samspel med en omlagd arbetsmarknadspolitik har ritat om spelplanen för utrikes födda kvinnors etablering i Sverige.
Slutsatser i rapporten
⮕ Arbetsmarknadspolitiken är fragmenterad och svårnavigerad: Ett genomgående mönster är att dagens arbetsmarknadspolitik är starkt fragmenterad. Program, upphandlade aktörer och föränderliga regelverk skapar en situation som är svår att överblicka – inte minst för utrikes födda kvinnor som försöker navigera ett komplext system samtidigt som de ska etablera sig i ett nytt land.
⮕ Såväl arbetsmarknadspolitiken som migrationspolitiken missgynnar kvinnor: Att vara kvinna är den faktor som mest av allt minskar sannolikheten att du får ett jobb efter etableringsprogrammet. Detta gäller oavsett om du har en lång universitetsutbildning eller om du saknar läs- och skrivkunskaper. De subventionerade anställningar som kvinnor fått har tagits bort, och nystartsjobben förmedlas till få kvinnor. Problemen med att kvinnor får senare, färre och sämre insatser inom etableringen och arbetsmarknadspolitiken kvarstår.
⮕ Insatser behöver i högre grad utgå ifrån utbildning: Intervjuer med experter och kvinnor med egen erfarenhet av etableringen visar en tudelad bild. Kvinnor med hög utbildning får sin kompetens ifrågasatt och hänvisas till enklare jobb, medan kvinnor utan eller kort utbildning inte får de förberedande insatser som krävs och en sfi-utbildning på en alltför hög nivå. Det rör sig om två grupper med helt olika hinder och behov. Det behövs ett ökat fokus på kvinnors matchning mot ett jobb som motsvarar ens kvalifikationer.
Fem förslag för utrikes födda kvinnors arbetsmarknadsetablering
1. Utvidga etableringsprogrammet. Arbetsmarknads- och etableringspolitiken måste utgå från kvinnors livsvillkor. Majoriteten av alla kvinnor som invandrar till Sverige har idag inte rätt att delta i etableringsprogrammet. Detta systemfel begränsar kvinnors möjligheter att etablera sig på arbetsmarknaden i Sverige och låser fast kvinnor vid en man som försörjer dem. Detta är oacceptabelt i ett land som Sverige som har höga jämställdhetsambitioner.
2. Utveckla och permanenta metoderna från Jämställd etablering. Finansieringen av det vi vet fungerar måste öka. Regeringen bör tillföra medel till Arbetsförmedlingen för att bygga ut och växla upp den fullständiga metoden från projektet Jämställd etablering, vilket bland annat innebär en sammanhållen kedja av individuellt anpassade insatser med stöd av en personlig handläggare samt ökad samverkan med arbetsgivare.
3. Erbjud högre subventionsgrad för att anställa utrikes födda kvinnor. Den orättvisa och ojämställda fördelningen av resurser inom arbetsmarknadspolitiken måste utjämnas. För att komma till rätta med problematiken behöver kompensatoriska åtgärder sättas in, och utrikes födda kvinnors anställningar subventioneras i högre grad än mäns fram till dess att gapet stängs. För att lyckas behöver anställningssubventionerna i högre grad riktas mot kvinnodominerade branscher. Det är dags att kvinnor får de resurser som de förnekats under det senaste decenniet.
4. Inför en integrationsbonus för arbetsgivare. De höga språkkraven och vanan att rekrytera via nätverk utgör hinder in på arbetsmarknaden för utländska akademiker, majoriteten kvinnor. Det behövs fler incitament för att öppna dörrarna in på svensk arbetsmarknad. Det ska därför vara möjligt för arbetsgivare som anställer arbetslösa utrikes födda kvinnor att få en integrationsbonus. Bonusen ska också kunna fås av arbetsgivare som erbjuder fast anställning efter subventionerat arbete.
5. Utveckla en samverkanspakt mellan Arbetsförmedlingen och arbetsgivare. Samarbetet mellan Arbetsförmedlingen och arbetsgivare måste stärkas. Många arbetsgivare har egna ambitiösa program, och på vissa håll finns även en utvecklad samverkan med Arbetsförmedlingen. Denna samverkan måste växlas upp och systematiseras. Arbetsförmedlingen bör få medel att utveckla en standardiserad samverkanspakt med arbetsgivare vilket ska resultera i anpassade yrkesprogram som leder till jobb. Exempelvis via yrkessvenska, yrkeskunskap och praktik. Pakten ska inkludera ekonomiska incitament för arbetsgivarna.
_________________________________________________________________________________________
Kontakt:
För frågor om rapporten
Beatrice Nordling, chefsekonom
E-post: beatrice.nordling@sverigeskvinnoorganisationer.se
Telefonnummer: 076-028 71 80
Presskontakt
Lisa Palm, pressekreterare
E-post: lisa.palm@sverigeskvinnoorganisationer.se
Telefonnummer: 076-028 71 80