Debattartikeln publicerades på SVT Debatt 15 april 2013.

Vårpropositionen landar idag i riksdagen. Där presenterar regeringen nya satsningar på framförallt jobb och utbildning för att dämpa krisens effekter. Det är alltså en fortsättning i samma spår som budgetpropositionen för 2013 där inriktningen var stärkt tillväxt och åtgärder för att minska arbetslösheten.

Sveriges Kvinnoorganisationer har granskat budgetpropositionen ur ett jämställdhetsperspektiv. Vår slutsats är att satsningarna kan leda till ökad ojämställdhet om regeringen inte hanterar kvinnors och mäns skilda villkor och behov. Vi undrar: På vilket sätt kan krisen lösas eller dess effekter dämpas om ojämställdheten ökar?

Budgetpropositionen för 2013 heter Investeringar för framtiden. Vi har spårat hur resurser och offentliga medel fördelas mellan kvinnor och män och kan konstatera att regeringen inte använder jämställdhet som en konsekvent dimension. Jämställdhet genomsyrar inte all politik, inte budgetarbetet och inte fördelningen av statens resurser. Regeringen lever inte upp till sina egna åtaganden.

Analysen av arbetsmarknadspolitiken är könsblind och följaktligen också insatserna. Det får konsekvenser. Ett exempel är regeringens satsningar på yrkes- och lärlingsutbildningar för att få unga i arbete. Redan förra året riktades dessa främst till mansdominerade utbildningsområden. Regeringen uppmärksammade heller inte att en större andel män än kvinnor får arbete efter avslutade studier på de yrkesförberedande programmen. Det är likadant i år.

Regeringens huvudlinje är att jämställdhet är bra för tillväxten. Alltså borde jämställdhet prioriteras vid satsningar på stärkt tillväxt. Avsaknad av satsningar på lika lön, heltidsarbete och pensioner som går att leva på borde enligt regeringen vara ett tillväxtproblem. Att en genomsnittlig kvinna under ett arbetsliv tjänar 3,6 miljoner mindre än en genomsnittlig man borde räcka som anledning för krafttag.

I en interpellationsdebatt i riksdagen i förra veckan (9/4) menade Anders Borg att Sverige klarat krisen bättre än de flesta länder i Europa. Mer jämställda länder brukar klara sig bättre. Vi undrar: Hur mycket bättre vi skulle klara oss om jämställdhet gavs prioritet?

Vår granskning visar att mindre än hälften av budgetpropositionens tabeller och diagram är könsuppdelade. Ännu ovanligare är det med ordentliga analyser. Det går inte att följa regeringens satsningar och dess konsekvenser för kvinnors och mäns livsvillkor – exempelvis det obetalda arbetets fördelning eller utlandsfödda kvinnors arbetskraftsdeltagande.

Var finns då analyserna? Jo, i budgetpropositionens särskilda jämställdhetsbilaga. Mellan åren 2004 och 2007 genomfördes där fördjupade analyser på områdena inkomst, föräldraskap och deltidsarbete. När alliansregeringen kom till makten förändrades bilagans inriktning och de djupgående analyserna försvann. Bilagan krympte och det var svårt att även i denna bilaga spåra konsekvenserna av den förda politiken för kvinnor och män.

Därför var det glädjande när regeringen hösten 2011 gav Konjunkturinstitutet i uppdrag att se över jämställdhetsbilagan i syfte att förbättra analysen. Konjunkturinstitutet slutsats var att det behövdes en mer systematisk analys av regeringens reformer för att räta ut den osäkerhet som råder kring reformernas effekter.

Årets bilaga svarar mot Konjunkturinstitutets förslag genomfördjupade analyser av föräldraförsäkringen vilket Sveriges Kvinnoorganisationer välkomnar. Men beskrivningen av ekonomiska effekter är alltför ensidigt inriktad på disponibel inkomst och generellt för grund. Det som redovisas är hur mycket enskilda kvinnor och män har att leva på med regeringens föreslagna politik.

Regeringens slutsats är att kvinnor tjänar på politiken. Men vår granskning av samtliga års jämställdhetsbilagor visar istället att skillnaden i individuell disponibel inkomst för kvinnor och män har ökat sedan 2003. Särskilt stor är den ökade skillnaden mellan ensamstående kvinnor och män med små barn. För sammanboende och ensamstående utan barn är skillnaderna små och i stort sett oförändrade.

De satsningar regeringen lyfter i bilagan som gynnare av jämställdheten är jobbskatteavdraget, restaurangmomsen och RUT-avdraget. Alla dessa insatser antas öka kvinnors arbetskraftsdeltagande liksom den ekonomiska drivkraften att gå från deltids- till heltidsarbete och göra ett jämställt uttag av föräldraledigheten mera lönsamt.

Varför är inte detta ordentligt utrett? Varför ges inte ordentliga analyser i budgetpropositionen?

Regeringens övergripande jämställdhetsmål är att kvinnor och män ska ha samma makt att forma sina liv, något som kräver ekonomisk självständighet och delat ansvar för det obetalda arbetet. Rätt till heltid och individualiserad föräldraförsäkring är två reformer som skulle leda i den riktningen och förändra vardagen för betydligt fler människor och i fler samhällsgrupper än regeringens förslag.