Jämställdhetssäkra arbetet mot rasism
Under 2025 bedriver Sveriges Kvinnoorganisationer ett projekt finansierat av Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF), med stöd av de medlemsorganisationer som ingår i vårt integrationsnätverk. Projektet tar sin utgångspunkt i FN:s konvention om avskaffande av rasdiskriminering (ICERD) och syftar till att stärka arbetet mot rasism i Sverige genom en intersektionell analys som integrerar ett jämställdhetsperspektiv.
Bakgrund
Vart fjärde år åläggs Sverige att rapportera hur Sverige lever upp till ICERD. Rapporten redogör för regeringens olika arbetssätt mot rasism och omfattar vanligtvis existerande lagstiftning, möjligheten att åtnjuta mänskliga rättigheter, minoriteters upplevelser, åtgärder mot hatbrott och analys av data om rasism. Utöver regeringens egen rapport tas även en alternativrapport fram av civilsamhällesaktörer, vilket utgör en viktig del av granskningen då de oftare kommer i direktkontakt med personer utsatta för rasism. Rapporterna granskas sedan av FN:s kommitté mot rasdiskriminering (CERD), som ger rekommendationer för hur arbetet mot rasism kan förbättras.
Projektets två delar
1. Feministisk analys
Vi genomför en feministisk analys av rapporterna för att belysa hur kön och etnisk tillhörighet samverkar i arbetet mot rasism. Målet är att identifiera hur kvinnors erfarenheter av rasism inkluderas i rapporteringen och på vilket sätt arbetet kan bli mer inkluderande och effektivt. Analysen resulterar i en rapport som riktar sig till politiker, beslutsfattare och allmänheten.
Är du kvinna som upplevt rasism och vill delta i en intervju för projektet? Läs mer här!
2. Metodmaterial och spridning
Utifrån analysens resultat tar vi fram ett metodmaterial som ska underlätta för civilsamhällesorganisationer att integrera ett jämställdhetsperspektiv i sitt arbete mot rasism. Materialet kommer att spridas via en konferens och riktade aktiviteter, för att säkerställa bred användning och långsiktig effekt.
Vår vision
Genom att tillföra ett jämställdhetsperspektiv i arbetet mot rasism, och belysa hur kvinnors utsatthet för rasism skiljer sig från mäns, hoppas vi skapa en djupare förståelse för hur olika maktstrukturer samverkar. På lång sikt kommer det att ge politiker bättre verktyg att i framtida förslag och utredningsdirektiv beakta ett köns- och jämställdhetsperspektiv. Det blir som en vägledning att förhålla sig till. Förhoppningsvis kommer det även att stärka samarbetet i civilsamhället kring arbetet mot rasism och ge ytterligare långsiktiga effekter för organisationerna att göra gemensam sak i olika frågor och aktiviteter. På så sätt kan vi bidra till mer effektiva och inkluderande insatser som når kvinnor lika mycket som män i arbetet mot rasism.