Den 10 februari skrev över 30 kvinnoorganisationer på Svenska Dagbladets debattsida. Vi är djupt oroade över att statlig utredning föreslår att alla könade föräldrabegrepp ska tas bort ur föräldrabalken. Förslagen syftar till att göra den föräldrarättsliga lagstiftningen mer modern, inkluderande och tillgänglig. Men att osynliggöra kvinnor är exkluderande snarare än inkluderande, och omodernt snarare än modernt. Läs texten nedan eller i Svenska Dagbladet.
- Lyssna när vi debatterar könsenutralisering av föräldrabalken i P1 Morgon här
- Läs vårt yttrande rörande betänkandet Alla tiders föräldraskap här
”Radera inte moderskap från föräldrabalken”
En utredning föreslår att orden ”mor” och ”moderskap” ska raderas i föräldrabalken. Men inkludering av en minoritet får inte ske på kvinnors bekostnad, skriver företrädare för kvinnoorganisationer.
I över 100 år har kvinnorörelsen arbetat för att synliggöra kvinnors och flickors perspektiv och behov i organisationer och samhällen som annars utgår från mäns och pojkars behov. Vi har kämpat för att kvinnor ska synas i nyhetsrapporteringen, erkännas i historieböckerna och för att våra könsbaserade rättigheter ska garanteras i lag. Det aktiva synliggörandet av olika grupper av såväl kvinnor som män inom lagstiftning och offentlig förvaltning är också en omistlig del av arbetet med jämställdhetsintegrering, som sedan mitten av 1990-talet är den huvudsakliga strategi som Sverige och många andra länder valt för att uppnå jämställdhet.
Men de senaste åren har många av oss som arbetar med jämställdhet och kvinnors rättigheter märkt hur de åtaganden som finns om att synliggöra könsskillnader mellan kvinnor och män på olika områden allt oftare frångås. Sveriges kvinnoorganisationer ser med stor oro på hur man inom svensk offentlig förvaltning och lagstiftning tycks vrida klockan tillbaka och återfalla i könsblindhet. Socialstyrelsen talar numera om ”våld i nära relationer” i stället för ”mäns våld mot kvinnor” och tycks ha glömt bort vikten av att erkänna våldets könade natur. I skolans läroplaner har begreppen ”pojkar och flickor” till stor del ersatts med ”barn” och ”elever”, trots stora och ihållande jämställdhetsproblem som förtjänar att uppmärksammas. Regionernas informationsportal Vårdguiden 1177 har riktlinjer som säger att ordet ”kvinna” i mesta möjliga mån ska undvikas, trots att det inom hälso- och sjukvården är särskilt viktigt att inte arbeta könsblint eftersom kvinnor och män delvis drabbas av olika sjukdomar och symptom.
I dagarna löpte remisstiden ut för betänkandet ”Alla tiders föräldraskap”. Den statliga utredningens direktiv var att ta fram förslag som gör den föräldrarättsliga lagstiftningen mer modern, könsneutral och inkluderande. De könade begreppen ”mor” och ”far” föreslås ersättas med ”förälder” i föräldrabalken, trots att reglerna för kvinnors och mäns föräldraskap till sitt innehåll skiljer sig åt. Moderskap bestäms utifrån födandet, medan faderskap fastställs genom moderns bekräftelse, presumeras utifrån att mannen är gift med modern eller fastställs med hjälp av DNA. När det berörda ämnet är själva reproduktionen är det omöjligt att bortse från de biologiska skillnader som finns mellan kvinnor och män.
Utredningen menar att det ofta framgår av sammanhanget vilken förälder som avses och att man, när så behövs, kan använda begreppet ”den förälder som fött barnet”. Ändringarna beskrivs närmast som redaktionella, som om de inte innebar någon faktiskt förändring. Men om så är fallet, varför är de då så viktiga att genomföra? Att ersätta ordet ”moder” med ”förälder” är mer än en semantisk fråga. Moderskap och föräldraskap är bara delvis liktydiga begrepp.
Begreppet ”den förälder som fött barnet” reducerar kvinnor till objekt som kan brukas av andra, ”bärare” och ”födare” av barn, snarare än subjekt i sin egen rätt.
Även det är en trend som känns igen. För att undvika ordet kvinna används redan i olika sammanhang ord som ”menstruerare” eller ”livmoderbärare”, något som direkt avhumaniserar kvinnor och flickor.
Den här typen av omskrivningar innebär också att texter och annan kommunikation blir mer otillgänglig, vilket även gäller de föreslagna ändringarna i föräldrabalken. Vem kan till exempel förstå följande mening som är direkt hämtad från betänkandet: ”Lagen ska dock inte gälla när ett föräldraskap för den som inte har fött barnet och inte heller har bidragit med sina spermier till barnets tillkomst ska ersätta föräldraskapet för den som har fött barnet.” Få saker är mer exkluderande än att formulera sig på ett sätt som vanliga människor, än mindre den som inte har svenska som modersmål, kan förstå.
Återgången till könsblindhet är kantad av goda avsikter i form av en vilja att inkludera den lilla men utsatta grupp människor som varken identifierar sig som kvinnor eller män, eller som har ändrat sitt juridiska kön. I fallet med föräldrabalken kan det vara en transman som fött barn och som ser sig själv som pappa snarare än mamma. (Det kan också handla om ett samkönat par med två pappor eller mammor, men dessa har sällan något att invända mot befintliga könade föräldrabegrepp.) Det är självklart viktigt att lagen ska fungera för olika människor och typer av familjer, vilket den redan gör. Utredningen slår själv fast att den svenska föräldrarättsliga lagstiftningen, genom de tillägg som gjorts under åren, är bland de mest moderna i världen.
Gott så tycker vi. Det bästa måste vara att utöver de regler som tydligt synliggör kvinnor också inkludera andra perspektiv. Men denna inkludering får inte ske på bekostnad av kvinnor och flickor. Att exkludera en majoritet genom att inkludera en minoritet är inte inkluderande.
Clara Berglund
generalsekreterare, Sveriges kvinnoorganisationer
Camilla Wagner
ordförande, Fredrika Bremer-förbundet
Hacer Korucu
ordförande, Hand in hand for women
Gunnel Hall
ordförande, Kvinnor kan
Cecilia Silfwerbrand
ordförande, Svenska kvinnors Europanätverk
Kerstin Åkare
ordförande, DEA-föreningen
Gertrud Åström
ordförande, Östersjöfred
Camilla Skyttman
ordförande, Women’s rights watch
Elsy Hedlund
ordförande, Internationella kvinnoförbundet
Susanne Hedman Jensen
ordförande, KSAN
Bodil Wandt
ordförande, WDI Sverige
Britt-Marie S Torstensson
ordförande, Winnet Sverige
Stina Johansson
ordförande, Uppsala kvinnliga akademikerförening
Amineh Kakabaveh
ordförande, Varken hora eller kuvad
Lisbeth Sundén Andersson
ordförande, Freezonen
Amin Wikman
aktivist, Kvinnofronten
Margaretha Nilsson
aktivist, Kvinnofronten
Alexandra Charles
ordförande, 1,6 miljonerklubben
Rachel Sanger
medlem, Xxantippas vrede
Mahin Alipour
ordförande, Kvinnorättsförbundet
Emma Knaggård Wendt
generalsekreterare, Ownershift
Linn Saarinen
ordförande, LHB-förbundet
Anne-Marie Morhed
riksordförande, Kvinnliga akademikers förening
Ewa Larsson
ordförande, Gröna kvinnor
Maria Rashidi
ordförande, Kvinnors rätt
Susanne Sznajderman-Rytz
ordförande, WIZO Sverige
Bulle Davidsson
ordförande, Kvinnor i Svenska kyrkan
Seyran Duran
ordförande, Kurdistans kvinnoförbund i Sverige
Ulrica Franzen
förbundsordförande, BPW Sweden
Alma Softic
ordförande, Bosnien och Hercegovinas kvinnoriksförbund
Olga Persson
ordförande, Unizon
Mona Hjortzberg
ordförande, Kvinnor inom räddningstjänsten
Ianthe Holmberg
ordförande, Svenska kvinnors vänsterförbund
Vera Segraeus
ordförande, Föreningen för kvinnors historia